- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Förra delen /
344

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

344

köpa all brödföda och derjemte mycket annat för vårt eget
och kreaturens behof. Vårt åkerfält hade emellertid blifvit
utvidgadt några acres, besådda med vinterhvete.

Både boningshus och ladugårdsbyggnad tarfvade
reparationer. Vissa omständigheter gjorde det nödvändigt, att L.
snart behöfde ett enskilt rum, ett för vintern varmare och
bättre, än det, som dittills om dagarne varit allas vårt
gemensamma samlingsrum. Vi gjorde derföre en liten
tillbyggnad till vår stuga, och öfver det hela lades nu ett nytt
tak af takspån eller så kallade shingles. Dervid tillgick
sålunda, att det gamla brädtaket först nedrefs på den ena
sidan af huset, och sedan denna väl blifvit spånlagd, börjades
samma arbete på den andra. På detta sätt hade vi dock
under tiden vid en af väggarne alltid något, ehuru
otillräckligt skydd emot regn och oväder. Min oro under denna
tid var större än den kan beskrifvas. En Guds synnerliga
nåd var det, att L., svag, kraftlös och i den ställning hop
då var, kunde uthärda alla dessa besvärligheter.

Utom henne hade vi äfven en annan sjukling i huset,
studeranden Björkander ifrån Westergöthland, som jemte ett
par andra svenskar tagit i besittning ett jordstycke i vårt
grannskap. Under det de fällde och framkörde virke till
sina hus, bodde de i en riskoja, der Björkander snart
insjuknade i följd af oförsigtighet och öfveransträngning vid
arbetet Hans sjukdom var sådan, att en operation blef
nödvändig. Denna, ganska farlig i sig sjelf, blef det ännu mer
i följd af de instrumenters beskaffenhet, som dervid
begagnades. Man kan föreställa sig hurudana de voro, då en
gröfre brynsten och min gamla rakstrigel anlitades för att
skärpa dem. Jag hoppas jag aldrig mer måtte blifva vittne
till en dylik tortyr.

"Hvad menar du professor Bergstrand i Upsala skulle
säga, om han nu vore närvarande?" frågade jag Polman,
som biträdde den för operationen tillkallade läkaren: "Han
skulle köra oss begge på dörren", svarade Polman, och visst
är äfven, att hade han icke kasserat de begge kirurgerne,
så nog hade han åtminstone kasserat deras instrumenter.
Emellertid togo vi för detta lifvet farväl af den stackars
Björkander, som modigt gick sitt öde till mötes. Men huru
man skar, karfvade och sydde ihop efter sig, så tillfrisknade
han dock småningom, och den lyckliga operationen, vidt och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/1/0360.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free