- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Förra delen /
345

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

345

bredt omtalad i nybyggena, förskaffade både P—n och den
andra doktorn ett stort anseende såsom läkare.

Björkander fortfor dock länge att vara sängliggande på
vår vind, hvarifrån det var omöjligt att kunna flytta honom,
och der vi, med filtar och hudar, upphängda omkring hans
bädd, sökte så vidt möjligt var att inhägna honom och
skydda honom för drag och regn.

Våra takspån kostade oss många uppoffringar och äfven
tid, ty de måste afhämtas ifrån Milwaukie, dit de skeppas
ifrån de outtömliga furu- och cederskogarne på norra kusten
af Michigan-sjön. Dessa spån göras vanligen 18 tum långa,
af olika bredd, ifrån 4 till och med 10 tum. I den öfre
ändan äro de mycket tunna, i den nedre åter ungefär £ tum
tjocka. De säljas i bundtar, nu mera till ett mycket högre
pris än då; hvarje bundt innehåller 500 stycken shingles*
med de tunna äudarne laggda emot och något ofvanpå
hvarandra, samt hårdt sammanpressade på midten inom en ram,
som håller bundten ihop och förhindrar takspånorna, att,
under det de torka, kasta sig i solen. Takläggningen sker icke
såsom i Sverige, der de smala spånorna läggas i flerdubbla
hvarf ofvanpå hvarandra, utan i enkla, snör-räta rader,
hvarvid noga iakttages, att springorna mellan spånorna alltid
läggas midt öfver en shingle i den nedre raden, och således
hvarf efter hvarf komma jemte de små spikar, som
begagnas för att fästa dem vid underliggande, horizontelt löpande
bräder, att tillräckligt öfvertäckas af spånorna i nästföljande
rad. Dessa tak, som allmänt begagnas, äfven någon gång i
större städer, se mycket nätta och prydliga ut och äro
ganska varaktiga. Spånorna hvarken tjäras eller öfverstrykas
med någon färgblandning, utan få behålla sin naturliga färg.

För takläggning och annat byggnadsarbete blefvo vi
tvungne att anlita andras hjelp, ibland annat en svensk f. d.
sjömans, som en tid uppehöll sig i trakten, och hvars
biträde nu kom oss väl till pass. Mannen hade för några år
sedan, i likhet med många af sina bröder i yrket, vid
ankomsten till en amerikansk hamn rymt ifrån sitt fartyg och,
i början utan den ringaste kännedom om landet och dess
språk, rest och flackat ifrån ett ställe till ett annat Ån
hade han arbetat i NewOrleans, än i Newyork, än i Vestern.
När han väl på ett ställe förtjenat sin månadspenning,
använde han den för att resa till ett annat.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/1/0361.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free