- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Förra delen /
349

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

349

ska ordet dollar, amerikanska folkets lösen, den enda
gudomlighet, som detta folk i sjelfva verket dyrkar, och som
uteslutande sysselsätter dem." Intet omdöme kan vara mera
orättvist. Låt vara att ordet "dollar" ofta på gator och
offentliga platser ljuder i ens öron; men är detta så underligt i
ett land, der just det, som karakteriserar vårt tidehvarf,
hvarhelst ett ordnadt samhälle finnes — handel, industriel
verksamhet, och ett den enskildtes med det allmännas allt mer
och mer förknippadt affarslif, hafva mer än annorstädes
tillfälle att blomstra och utveckla sig? Visserligen heter det, att
det, hvaraf hjertat fullt är, derom talar munnen; men, om
vi så vidsträckt skulle uppfatta denna regel, huru skulle vi
då bedöma t. ex. vårt eget fädernesland? Hvad skulle då
anses som vårt folks lösen, och hvilken gudomlighet skulle
man då säga att det dyrkade? Hör två eller tre af våra
landsmän tillsammans i hus, på gata eller torg — och det
är ej ett ibland hundrade tillfällen, då icke ibland de första
ord, man hör, förnimmes en ed, ett djefvulens åkallande, en
bön om hela legioner af onda andar. Skola vi väl i allt
bedöma det svenska folket efter denna nationalovana, för att
icke säga nationalsynd? Må då Amerikanaren gerna få tala
om sin "dollar!" Han tycker om att förvärfva den, det är
sannt, men han bortskänker den ofckså ofta med samma nöje
som han kännt vid dess förvärfvande. Ingen nation är i
sjelfva verket mindre girig, än den nordamerikanska. Ett
verkligen godt ändamål kan merändels alltid påräkna en
Amerikans understöd; en verkligen nödställd och behöfvande
vänder sällan tomhändt från hans dörr, och när det gäller
att göra en god gerning, så är ingen mera villig än han att
uppoffra möda och tid, som för honom äro detsamma som
penningar, och hvilka det eljest tyckes som skulle han
uteslutande använda endast för att bygga upp sin egen lyckas
tempel. Så har åtminstone jag lärt känna Amerikanaren,
med alla hans stora fel — och hvilket folk har icke liksom
hvarje enskild menniska sådana? — med all hans i
allmänhet stora benägenhet för lyx och öfverflöd, med allt hans
begär efter vinst och med all den lättsinnighet, med
hvilken han ofta kastar sig in i de mest halsbrytande
spekulationer, och, liksom spelarn, oupphörligt fördubblar sin insats
endast för att vinna ännu mer, tills han måhända har
ruinerat sig sjelf och andra. Qvinnan, så väl som mannen, har

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/1/0365.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free