Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
352
och kalleke hade de valt att bosatta sig nästan så godt som
i en vildmark, för att der under arbete och mångahanda
försakelser kämpa en god trones kamp, och under långt
ifrån gynnsamma eller uppmuntrande förhållanden verka
Hans verk, som dem sändt hade.
Jag hade en och annan gång haft tillfälle att besöka
dem, och begaf mig nu åter till det presterliga nybygget,
för att anhålla det en af dem måtte åt mitt nyfödda barn
meddela det kristliga dopet Ännu, liksom vid mina förra
besök, voro de sina egna tjenare, bestyrande sjelfva om sin
hushållning. Det kändes riktigt uppfriskande att få samtala
med dem, och att få komma in i deras nya, hvitrappade
och trefligt möblerade bostad, der dock allt vittnade om den
största enkelhet Ett par simpla skrifbord, jemte ett halft
dussin svartmålade trästolar, och en större bokhylla —
rummets enda verkliga prydnad — på hvilken några hundrade
väl inbundna volymer voro uppställda, gjorde att jag tyckte
mig förflyttad till någon snygg, treflig studentkammare i
Upsala, sådan den fordomdags var möblerad. Detta var
deras mottagningsrum, men på samma gång deras
gemensamma samlingsrum och matsal samt tills vidare deras kyrka,
i hvilken dfe förrättade de i den anglo-amerikanska kyrkans
ritual föreskrifna dagliga morgon- och afton-bönerna, hvilka
dock ännu sällan bevistades af några andra än dem sjelfva.
På några få alnars afstånd ifrån deras hus voro dock
materialier redan framkörda och början gjord till det kapell,
som vid första tjenliga väderlek skulle uppbyggas.
Nära derinvid var en af dessa små indianska ättehögar
(mounds), som, der de ej blifvit genomskurna eller jemnade
af den hvite mannens plogbill, måhända inom några få år
skola blifva de enda återstående minnena af landets fordna
innebyggare. Hvem hvilar väl derunder? Ingen vet det
Kanske gömmes der stoftet af någon höfding för en fordom
mäktig stam, hvilken nu, liksom han sjelf, försvunnit från
jorden, eller, fördrifven från sina fäders grafvar, flyktat längre
bort mot den nedgående solen, för att i dess sista strålar
slockna och dö. Presterna hade låtit uppföra en omhägnad
kring den lilla kullen, på det att under skuggan af det
kristna, korsprydda templet hedningens ben skulle få multna
i frid till dess alla de, som i grafvarne äro, skola höra Guds
Sons röst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
