- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Förra delen /
359

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

359

I den biskopliga kyrkan är den vackra sed bibehållen,
att barndop skall ske inför församlingen vid allmän
gudstjenst. Undantag härifrån eger rum endast i aflägsnare
trakter, der de fåtalige och kringspridde medlemmarne ännu ej
hunnit förena sig i någon ordentlig församling, eller der,
såsom hos oss var förhållandet, ingen kyrka ännu blifvit
upp-bygd, samt naturligtvis i händelse af att barnet är sjukt.
Dock administrerar presten i sistnämnda fall endast enskildt
dop eller nöd-dop, hvilket sedermera, så framt barnet
blifver vid lif, stadfästes och intygas inför församlingen, då
faddrarne infinna sig och ikläda sig sina heliga förbindelser
samt afgifva i barnets namn de löften, till hvilka det i’
döpelseförbundet förpligtas. Utom det i alla afseenden
tillbörliga härutinnan förebygges äfven på detta sätt de hos oss
vid sådana tillfällen vanligtvis brukliga samqväm och
gästabud, hvilka äro helt och hållet oförenliga med en handling
af så mycken vigt och allvar, men som, det oaktadt, af
många betraktas såsom nära nog det mest väsendtliga i hela
högtidligheten, och som, genom de förströelser, till hvilka
de gifva anledning, i betydlig mån hos de närvarande
dopvittnena utestänga hvarje rätt allvarlig tanke på den
närvarande handlingens djupa betydelse och på deras eget
döpelseförbund, till erinran om hvilket och till sjelfpröfning
huruledes de sjelfva deruti framhärdat, det dop, de
bevittnat, borde vara dem en kraftig väckelse. Sådana dop- och
fadderskapskalaser brukas aldrig i Amerika. Jag var dock
ännu alltför mycket slaf af bruket i mitt fädernesland för
att jag ens skulle kunnat anse det gå an, att låta en sådan
högtidlighet som den ifrågavarande aflöpa utan thy
åtföljande traktering, så godt den i våra omständigheter kunde
åstadkommas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/1/0375.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free