Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
360
KAPITLET XXII.
Återseende af Kecwagoshkum. — Jagtparti med Indianerne. — Ett besök i
deras läger. — Qvinnornas arbete. — Det inre af en wigwam. — Barnen och deras
vaggor. — Familjebandet. — Vördnad for de döde. — Lefnadssätt —
Eganderätts-begrepp. — Den indianska raenniskoracens oföränderlighet. — Dess framtida öde. —
Elds vattnets och smittkoppornas härjningar. — Civilisations-försök. — Missionsföretag.
— De hvites behandling af Indianerne och de begge ra con i as förhållande emot
hvarandra.
Vår gamle bekante Keewagoshkum inträdde en dag helt
oförmodadt i vår boning. Flere månader voro förflutna
sedan hans sista besök, då Carl slutligen hade gifvit efter för
hans trägna begäran, att få till låns erhålla den studsare,
hvilken han alltid visade sig hafva ett särdeles godt öga till.
Enligt löfte skulle geväret återlemnas efter några veckor,
men tiden gick om och Indianen hördes icke utaf. Carl
började redan tro, att hans kungliga studsare blifvit en
alltför dyrbar persedel i hans indianska majestäts rustkammare,
för att den derifrån någonsin skulle komma att utlemnas till
dess rätto egare. Det visade sig dock nu, att den röde
mannen icke svek sin hvite broders förtroende.
Keewagoshkum återställde geväret i godt skick, med dess kungliga
krona, namn och andra messingssirater äfven mer blanka och
polerade än de voro, då han emottog det. Med några få,
mer än till hälften obegripliga ord sökte han förklara
orsaken till sin långa frånvaro. Om han under tiden varit blott
på jagt i aflägsna vildmarker, eller om han der i strid mot
fiendtliga stammar låtit sitt krigsrop skälla i urskogen,
kunde vi ej så noga fatta. Det sätt, hvarpå han pekade på
studsaren och den i bältet fästade tomahawken kunde lika
lätt häntyda på det ena som på det andra. Möjligtvis hade
kung Fredriks gamla studsare varit med i farligare lekar,
än fordom under de kungliga jagtnöjena på Lofön.
Den indianske höfdingen hade åter med en del af sin
stam slagit upp sitt läger några få mil norr om Tallsjön,
der de denna gång längre än vanligt uppehöllo sig. Under
denna tid kommo vi slutligen på så vänskaplig fot med
hvarandra, att vi uppgjorde ett jagtparti tillsammans — en
ynnest, som Indianen eljest sällan visar den hvite mannen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
