Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
363
dem. Jagtens utgång visade också, att jag i delta afseende
troligen icke varit af så ringa nytta.
Så alldeles lottlös blef jag likväl icke. Släpande på ett
varglo, som kom sakta lufsande endast på några få steg
ifrån mig, och med ett par fasaner i skjutväskan — dem
jag var rädd att visa för mina indianska vänner, hvilka
säkerligen skulle ansett det under en jägares värdighet att,
utom i nödfall, skjuta på sådana der småkräk, — framkom
jag, den förste, till mötesplatsen. Skoftals hördes ett och
annat skott på afstånd. Emellertid uppgjordes en stockeld,
och under afvaktan på det öfriga sällskapet tog jag skinnet
af vargloet, och satte mig derefter uttröttad ned att hvila,
för att hemta nya krafter till återmarschen; ty ehuru vi icke
hade så obetydlig väg hem, föredrog jag dock att åter
spänna på mig snöskorna framför att tillbringa den kalla
vinternatten i skogen eller i någon indiansk ’wigwam.
Icke så mina kamrater, som slutligen en efter annan
anlände och alla voro vid godt lynne. De voro nemligen
alla hågade att bivuakera omkring stockelden, för att tidigt
följande morgon begynna leken på nytt Carl, som sällan
eller aldrig kom tomhändt tillbaka ifrån någon jagt, hade
lyckats att på indianskt vis döda en hjort, sedan han först
skurit senorna på bakbenen af honom — ett äfventyr i
snödrifvan , som han fann ganska uppfriskande, ehuru hans ena
arm och skuldra en lång tid till minne deraf buro åtskilliga
blå-märken. Bergvall hade på äkta svenskt jägarevis rigtat
sitt säkra gevär emot tvänne hjortar. För det första skottet
stupade den ene, en af de större, vi någonsin sett, vägande
åtminstone 220 eng. skålpund. I det andra lyckades han
blott blessera vildbrådet, som Keewagoshkum ock slutligen
fällde till marken. Huru många denne och de andre
Indianerne hade skjutit eller fångat, kuude vi ej så noga få
reda på. Troligen var deras fångst vida betydligare än den,
vi tillsammans hade gjort Emellertid voro vi för vår del
ganska belåtna.
Huru högst romantiskt det än i visst fall kunde hafva
varit, att med våra röde vänner tillbringa natten i skogen,
blefvo dock alla slutligen ense om, att återvända till det
egna hemmet. Solen hade redan för längesedan gått ned,
då vi omkring stockelden slutade vår aftonmåltid. I våra
svenska skjutväskor, som Indianerne hade mycket roligt åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
