Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
364
och tyckte vara högst besynnerliga sMpetaguns, hade vi
nemligen medfört litet proviant, som de isynnerhet läto sig väl
smaka. Äfven jagtflaskan saknades icke, och för första och
enda gången trakterade jag en Indian med whisky. Vi
delade dock lika med hvarandra, och det mcdbragta förrådet
medgaf icke någon större portion, än den hvar och en
mycket väl kunde tåla och äfven efter jagtens besvärligheter, i
den kalla vinternatten, behöfva. Det var också den enda
gång, jag vet att detta eljest vämjeliga och vidriga slags
bränvin smakat mig sjelf någorlunda drägligt, såsom det af
oss förtärdes med en tillsats af socker och snövatten. Men
Indianerne gåfvo sin belåtenhet med den oblandade drycken
tillkänna med ett långt uthållande "Ugh! hvarefter de
under djup tystnad satte sig i marsch. Natten var visserligen
så ljus och stjernklar, att äfven vi utan svårighet kunnat
finna vår väg genom* skogen, men Indianen förstod dock
säkerligen bättre än vi att finna både den bästa och kortaste
vägen. Vi läto derföre Keewagoshkum tåga i spetsen,
följande, såsom bruket alltid är vid Indianernes marscher, en
och en i rad efter hvarandra. Tystnaden blef oss slutligen
alltför enformig, hvadan Bergwall med sin klara, fylliga röst
uppstämde en af sin gamle vän, Wadmans, jagtvisor,
hvarefter vi alla tre läto skogen genljuda af Atterboms vackra
jägaresång, och funno derunder med Florio, att "äfven jagt
och vinter ha’ sin fägring."
Ett par dagar derefter gjorde vi ett besök i
Indianernes läger; dittills hade vi endast på afstånd betraktat ett
sådant. Hvad som först der ådrog sig vår uppmärksamhet,
voro några små bruna menniskovarelser, hvilka, oaktadt den
bistra kölden, alldeles nakna, än hoppade från den ena
kull-fallna trädstammen till den andra, än klättrade och
slingrade sig mellan de torra, snöiga grenarne. Hade det varit
sommar, så kunde vi lätt hafva inbillat oss förflyttade till
Afrikas skogar med deras apor och markattor. Hvad
meningen egentligen var med de nakna barnens dans mellan
snödrifvorna, om det var blott en lek, eller om de voro
sysselsatta med att uppleta något födoämne för sig sjelfva
eller för några hästar, som, magra och skälfvande, höllo dem
sällskap, kunde vi icke utgrunda. Närde från
trädstammarne hoppade ned på marken, kastade de framför sig några
större flata barkstycken, för att slippa stiga i snön med de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
