- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Förra delen /
367

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

367

omkring hvilken på ömse sidor familjen hade sina
hviloplatser och lägerställen. I en indiansk wigwam, som,
oberäknadt åtskillige barn, vanligen hyser en sex till åtta
personer, har hvar och en sin bestämda plats till hvilken
besittningsrätten anses helig, och på hvilken ingen annan får
göra intrång. I midten af tältet är eldstaden, hvarifrån
uppgår en qväfvande rök, hvilken vid ifrågavarande tillfälle skulle
hafva gjort ’ det omöjligt för oss, att länge uppehålla oss i
det på allt sätt eländiga och osnygga kyffet.

Liksom man i allmänhet bäst kan lära att känna en
menniska i dess husliga lif, så får man också först i en
indiansk wigwam ett rätt begrepp om dessa vildmarkens barn.
Den slutenhet, Indianen alltid iakttager, den kap icke der,
såsom när man är med honom på jagt, eller då han
besöker en hvit mans boning, hindra en betraktare från att kasta
en djupare blick i hans inre. De föremål, hvaraf han der
omgifves, och den ställning, hvari man der finner honom,
tala, om än han sjelf iakttager sin vanliga tystnad. Inuti
hyddan funno vi några menniskovarelser, dels sittande, dels
liggande framstupa, stödjande sig på armbågarne, omkring
elden. Några af dem voro insvepta i smutsiga till en del
trasiga filtar; andra alldeles nakna. Både män och qvinnor
hade i hela sitt utseende detta egendomliga uttryck af
för-soffning och tankeslöhet, som karakteriserar den mongoliska
racen. Männerne voro icke så högväxta, och hade icke ett
så djerft och manligt utseende som de af
Winnebago-stam-men. Sjelfva ansigtstypen var dock densamma, och, oaktadt
det knotiga ansigtet och den slappa blicken, lågade dock
äfven här, såsom alltid hos Indianen, i ögat en eld, hvilken
tyckes icke kunna värma, men blott förtära, och inför
hvilken man alltid känner sig, liksom om man stode i närheten
af — till utseendet en slocknad vulkan, som dock hvart
ögonblick vore färdig att på nytt utbryta och begrafva en
under sina lavaströmmar. Det svarta, tofviga håret, som
vanligt* utstyrdt med örnfjädrar och andra dylika prydnader
hängde ned öfver ansigtet. Qvinnorna hade i blick och
väsende någonting mera mildt och vänligt; några af dem skulle
kanske varit vackra nog, om de tvättat af sig de röda och
svarta färger, med hvilka de, liksom männen, utan att dervid
ådagalägga det ringaste sköuhetssinne, målat sina ansigten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/1/0383.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free