- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Förra delen /
369

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

369

1 hyddan funnos äfven ett par andra späda barn utom
det döende. De voro fastsurrade hvart och ett vid sin
vagga, om man så får benämna en flat träklump, obetydligt
urhålkad i midten, med en liten tvärslå vid ena ändan till
stöd för fötterna och liksom ett stycke af ett tunnband med
en liten uppstoppning vid den andra till skydd för hufvudet.
Vid dylika träklumpar fastbindes barnet straxt det är födt
till verlden och föres på så sätt ifrån det ena stället till det
andra, merändels alltid i en upprättstående eller halflutande
ställning. Är det ett flickebarn, så lägges litet mossa
emellan hälarne, för att få det att gå inåt med fötterna; är
barnet åter en gosse, så lägges mossan så, att foten vänjes vid
en rakt framåtstående ställning. För att kunna bära barnet,
är vid brädets öfra ända fästadt ett band eller snöre, hvilket
modern hänger antingen öfver pannan eller bröstet och
sålunda jemte all annan packning bär sitt barn på ryggen när
stammen är under marsch. Nedtaget från ryggen ställes det
med sin vagginrättning emot någon af tältstängerna eller
hänges upp på en qvist i närheten af eldstaden. År någon
wigwam ännu ej uppbygd, eller hvilar man sig på marken,
så hänges den lilla, fastsurrad vid sin träklump, dinglande i
något träd i skogen. I händelse grenen brytes af eller
snöret brister, eller barnet eljest skulle af någon orsak falla
ned, är vagganstalten så gjord, att det svårligen deraf kan
lida någon skada. Dessa trästycken utsiras af modren på
bästa sätt; en liten bjellra eller annat skallerverk hänges
vanligen vid hufvudet för barnet att leka med; banden med
hvilka det fastbindas, äro för det mesta utsydda med perlor
och porcupintaggar, så att för hvad som brister i
beqvämlighet; lemnas det sålunda en ersättning i grannlåter. Också
tyckas de små röda ungarne se rätt nöjda och belåtna ut i
sina styfva och hårda tvångströjor, uti hvilka de erhålla sin
första undervisning i tålamod och försakelse, och tidigt
härdas för det nomadiska lifvets alla besvärligheter.

Man har anmärkt att, oaktadt detta som det tyckes just
icke kelande behandlingssätt, de indianska barnen på långt
när icke föra ett sådant oljud, som i allmänhet vira hvita
äktenskapsfioler med all den vård och uppassning de erhålla.
Det är mycket sällan man hör dem gråta eller skrika.
Troligen, säger en resebeskrifvare, få de allaredan i denna
späda ålder lära sig, att det tjenar ingenting till att jemra sig

24

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/1/0385.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free