- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Förra delen /
376

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

376

att han sjelf snart torde komma i samma förlägenhet
Måhända var det i följd af sådana grundsatser, som åtskillige
andre Indianer sedermera under vinterns lopp sinsemellan
delade våra höstackar så, att våra egna kreatur i följd deraf
voro nära att svälta ihjäl.

Om den ifrågavarande racens egentliga ursprung,
äfvensom om den tidpunkt då och det sätt hvarpå den kommit
att befolka den amerikanska kontinenten, känner man, som
bekant är, ingenting med visshet; men ifrån den stund de
först upptäcktes, hafva ständigt och öfverallt de
Nord-Amerikanska Indianerne företett samma enahanda utmärkande drag
och karaktersegenskaper. Af alla menniskoracer på jorden
finnes det troligen ingen, som så litet har förändrat sig,
ingen, som så fullständigt både i fysiologiskt och psychologiskt
afseende har bibehållit den typ, hvarunder den först
framträdde, som just denna.

De nordamerikanska indianerne stå nu, i det 19:de
århundradet, på samma grad af förståndsutveckling som de
gjorde i det 15:de. Såsom ett folk har der aldrig funnits
något mera opraktiskt, mera motarbetande sitt eget bästa,
mera doft för all undervisning, mera benäget att samla
omkring sig alla elementer till sin egen undergång. Äfven der
de till seder och bruk hafva blifvit jemförelsevis mera
civiliserade och erhållit en större upplysning, hafva de fortfarit
att fortplanta sig som en race, bunden liksom af jernfjettrar
inom samma oföränderliga typ. I detta oafbrutna, oafvikliga
stillastående, i detta alltid på samma punkt förblifvande
förståndsbegrepp och vidhållande af gamla, enahanda
föreställningar och dogmer, hvilkas sanning de icke röja den minsta
benägenhet att undersöka, har man trott sig kunna skönja
ett österländskt och semitiskt ursprung.

Lika hemlighetsfull som detta folks forntid är, lika
tydlig och klar står deremot dess framtid framför oss, skrifven
med omisskänneliga drag. Liksom vissa djurslag helt och
hållet hafva försvunnit ifrån jorden, så tyckes det äfven af
Försynen vara beslutadt att detta folkslag snart skall
upphöra att vara till. Man behöfver blott erinra sig huruledes
ifrån det ögonblick Européerne första gången satte foten på
hans jord, Indianen blifvit allt mer och mer tillbakaträngd
emot Vestern; huru, under det han ofta med förtviflans mod
tum för tum försvarat sina besittningar emot de hvites in-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/1/0392.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free