- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Förra delen /
382

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

382

ro få tillbringa sina återstående dagar. Spåmän, trollkarlar
och qvacksalfvare, hvilka stå i högt anseende hos de
indianska folken, och bland dem ega ett långt större och
mäktigare inflytande än någonsin deras höfdingar, göra i detta
fall gemensam sak med den hvite handelsmannen.

På flera ställen har regeringen likväl för återstoden af
några indianstammar, anordnat icke obetydliga landsträckor
(Indian-reserves), af hvilka meningen är att de skulle
lemnas i ostörd besittning, ogh der man har försökt göra dem
till ett åkerbrukande folk. Detta har till en del lyckats;
och detta är också det enda medel, hvarigenom Indianens
ställning kan förbättras, I staten NewYork, i nordliga
Wisconsin och annorstädes finnas flera sådana Indian-reserves,
der man etablerat skolor och ditsändt missionärer, hvilkas
arbete icke varit förgäfves. Många hafva sålunda blifvit
omvände till kristendomen. Man har ej heller underlåtit att
sända missionärer till de andra stammarne, så väl till
dem som hafva stadigvarande boningsplatser, som till dem,
hvilka föra ett fullkomligt nomàdlif och icke hafva några
andra hemvist än sådana flyttbara wigwams, dem jag här
beskrifvit. Visserligen upptagas i tabeller och rapporter en
stor mängd såsom omvände till kristendomen; men ofta äro
dessa uppgifter af den beskaffenhet, att på dem icke kan
göras mycket afseende, ofta har slutligen resultatet af många
i början lofvande mödor och uppoffringar blifvit så godt som
intet

Indianerne göra samma invändning emot de hvites
religion, som emot deras skolor och kultur i allmänhet.
Kristendomen, mena de, är otvifvelaktigt ganska god för den
hvite mannen, men duger alldeles icke för den röde. Den
sednare kan icke, i likhet med den förre, emotstå frestelser,
och det vore derföre gagnlöst att han bunde sig vid en
sedolära och vid bud, dem han tydligen finner vara omöjligt för
honom att efterlefva; han skulle blott på detta sätt blifva
en ännu sämre varelse, än han var förut Men fastän
Indianen i allmänhet hyser en stor motvilja för att antaga den
kristna läran, så är det dock nästan aldrig exempel på, att
han förlöjligar eller begabbar den. Mer än någon annan
tyckes han, liksom presten i Balders tempel, erkänna att,
44en är Allfader, fastän fler hans sändebud", och för den
store Ändens dyrkan, vare sig under hvad form som helst,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/1/0398.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free