- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Förra delen /
384

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

384

aflägsnare stammar, grundlägga och för en tid, ehuru mera
till namnet än i verkligheten, bibehålla sina missionsskolor
och kapellen För icke längesedan hörde man omtalas,
såsom ett bevis på denna kyrkas utomordentliga verksamhet
och den framgång, som åtföljer densamma, huruledes nästan
en hel indianstam blifvit omvänd till kristendomen, låtit
döpa sig och blifvit upptagen i den allena saliggörande
kyrkans sköte. Huru litet man dock, i sjelfva verket hade skäl
att glädja sig öfver en sådan företeelse, den man säkerligen
icke uraktlät att vidt och bredt utbasuna både påtien ena
och den andra sidan om atlantiska hafvet, bevisades
derigenom, att Indianerne, som man utan föregående beredelse
och undervisning förmått låta döpa sig, funno ett sådant
behag i högtidligheterna vid detta tillfälle och isynnerhet i
den traktering, som på samma gång vankades, att de året
derpå kommo till missionärerne med anhållan om att få gå
igenom samma process ännu en gång.

Detta faktum, utom att vara belysande i många
andra fall, torde äfven tjena till bevis på, huru ringa afseende
kan fästas vid de vanliga statistiska uppgifterna rörande
Indianernes omvändelse till kristendomen, deras inträdande i
nykterhetssällskaper o. s. v. Emellertid gå dock de
protestantiska missionsföreningarne tillväga på ett helt annat sätt,
än den romerska kyrkan vid nyssnämnda tillfälle, och deras
bemödanden torde också i några enskildta fall icke hafva
varit utan bättre och mera glädjande frukter. Men på det
hela taget hafva nästan alla dylika företag ibland de
norna-diska stammarne strandat emot nästan oöfvervinneliga
svårigheter, och från flere af dem har man efter en tid
nödgats afstå såsom varande alldeles gagnlösa.

Felet är att man, som det heter, begynt i en origtig
ända. Den röde mannen måste först upptagas i den hvites
familj, innan det är vardt att tänka på att bibringa honom
dennes religion. Civilisationen måste föregå kristendomen.
Indianen måste lära sig erkänna företrädet af de hvites
seder, bruk och lefnadssätt, innan han kan lära sig den inre
sanningen af deras religionslära. Han måste bringas att
öfvergifva sitt nomadiska lefnadssätt, innan man söker förmå
honom att öfvergifva sina Manitos. Han måste öfvergifva
sin wigwam, innan han kan fås in i en kyrka. Och huru
svårt detta än är, så har dock erfarenheten mer än en gång

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/1/0400.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free