Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
385
visat, och det visar sig nu som bäst i Minnesota, att det
icke är helt och hållet omöjligt. Det beror blott på, att ett
med Indianerne ingånget fördrag verkligen hålles i helgd,
att man upplåter dem ett territorium, icke i vildmarken, der
de, uteslutne från de hvites samhällsordning och lagar,
lemnas några år at sig sjelfve, för att sedermera åter fördrifvas
till ett annat ställe, men ett område midt ibland de hvite,
der de, ostörde och i frid, kunna i tidernas längd bilda ett
samhälle, som efterhand, liksom de sjelfve, sammansmälter
med det, som ordnat sig omkring dem. Blott under
sådana förhållanden, sedan de vant sig att genom åkerbruk och
arbete mer än genom jagten förvärfva sig sitt uppehälle, och
framför allt, sedan de icke mer oupphörligt finna sig
bedragne och förföljde af dem, som säga sig arbeta på att
förbättra deras ställning, är det vardt att tänka på att ibland
dem upprätta skolor och omvända dem till kristendomen.
Så länge Indianei) genom att ständigt känna sig förorättad
af den hvite, också mer eller mindre känner sig hata
honom, så länge är det förgäfves, att man hos honom söker
att uppväcka någon kärlek till den hvite mannens Gud.
Han måste lära sig att älska och högakta den ene, innan
han kan förmås att dyrka och tillbedja den andre.
Ännu har Amerikanaren i så fall gjort alltför litet, för
att afbetala sin skuld till den ringa öfverlefvan af ett folk,
som åt honom öfverlemnat sina rättmätiga hem, sina
älskade jagtmarker och sina fäders vördade grafvar, på hvilka
han årligen tillvexer i välstånd och rikedomar.
De fördrag, som med Indianerne ingås, brytes så ofta
omständigheterna fordra det Den djerfva nybyggarens yxa
banar sig väg genom gränsskogen, och den vinningslystne
handlanden blandar sin giftdryck inom ett område, hvilket
han egentligen icke har rättighet att beträda. Indianens
naturliga klokhet och försigtighet öfvergå i en själsslapphet
och godtrogenhet, ur hvilka han för sent uppvaknar.*
Tvister och stridigheter uppkomma slutligen mellan honom och
hans hvita grannar, som stundom göra sig lika litet
samvete af att emot honom rigta en kula, som emot den,
liksom’han, biltoge hjorterr och buffeloxen.
På gränsorna nedsätta sig i början ett eget slags
menniskor, som ännu inom sig till de röde männen nära ett
outsläckeligt hat, hvartill orsaken måste sökas långt tillbaka*
25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
