Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
387
Indian komma dem till mötes. * Det utröntes sedermera att
han tillhörde en stam, af hvilken de hade alldeles ingenting
att frukta. Gränsboen fick då det infallet att för sitt nöjes
skull skjuta ned honom. Han hade icke på länge fått
tillfälle att aflossa ett skott, sade han, och innan man ens
kunde fatta hans verkliga afsigt eller afböja den grymma
handlingen, lade han an, gaf eld och Indianen föll död till jorden.
Ett par dagar derefter omringades karavanen plötsligt
af flere hundrade Indianer, alla väl beväpnade. Desse hade
under tiden funnit sin dödade kamrats lik. De visste att
han, ensam på sin vandring, icke i någon ond afsigt
kunnat närma sig de hvite männen; att det följakteligen ej
fanns något, som kunde rättfärdiga hans mord. Det var
dem icke svårt att följa mördarens fotspår och snart
upphinna dem. En af höfdingarne trädde fram till
kalifornie-fararne sägande: "En af våra bröder har stupat för en hvit
mans kula, skjuten lik en hjort på heden, utan att han gjort
eder något förnär. Söner af hvita mödrar! de röde männen
måste hämnas deras broders död. Vi äro starke nog, att
nu kunna nedgöra eder alla. Den hvite mannen är grym;
hans broder, den röde mannen, är rättvis. Utlemncn
mördaren! Vi måste hafva hans blod och, sedan I varit vittnen
till hans straff, vilja vi låta eder draga bort i frid. Ingen
tomahawk skaU då vidröra edra hufvudsvålar. Men viljen I
skydda vår broders baneman, ären äfven I våra fiender, och
då måste vår broders död hämnas på eder alla.u
Karavanen insåg tydligt, att för dem var ingen annan
räddning möjlig, än att åt Indianerne utlemna den
brottslige, hvar* kallblodiga grymhet dessutom gjorde att de för
honom icke kunde känna något ömmare deltagande. I ett
ögonblick var hans af blod rykande hufvudsvål fästad vid
en Indians bälte, och under det att den öfriga delen af
kroppen flåddes, utslocknade småningom den olyckliges lif.
Om icke alltid i följd af sådana ohyggliga våldsamheter,
som den här omtalade, uppstå dock på gränsorna merändels
tvister och oroligheter emellan Indianerne och de hvite, som
oupphörligt följa dem i hälarne, huru långt de än må draga
sig undan. Regeringen träder emellan för att bilägga
tvi-stigheterna. Indianen öfvertalas, att för sitt eget bästis skull
åter sälja sina jagtmarker och begifva sig längre bort Ett
fördrag uppgöres, i kraft hvaraf han åt de hvite öfverlåter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
