- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Förra delen /
389

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

389

Under dssa vandringar tager Indianen sig noga i akt,
då han passerar gränserna, att icke komma i beröring med
de varelser, mellan hvilka och honom sjelf en fruktansvärd
räkning af ömsesidig skada och orättvisa ännu är oliqviderad.
Hvilar han någon natt invid en hvit mans boning, så tillhör
den otvifvelaktigt en nyligen till Vestern utvandrad familj,
för hvilken det rätta gränsbolifvets vilda scener äro likasom
sagor ifrån längesedan förflutna tider, endast kända genom
till en del diktade berättelsers mera förmildrande färgor.
Men måhända finner han också längre bort på sin väg,
huru en kolad stomme af hvad som nyligen var en djerf
och emot honom fiendtlig nybyggares hem, spöklikt
beskuggar den ensliga heden. Försigtigt smyger han sig dit, och
under det prairievinden tjuter genom de glesa stockväggarne,
hvilar han sig på det golf, som ännu är fuktigt af hans
fienders blod. Der sväller hans hjerta af fröjd, vetande att
några af hans röde bröder på denna plats utkräft en blodig
hämnd för de oförrätter de lidit. Der tänker han under
nattens ensliga timmar på de olyckor, som öfvergått hans
folk, och när han om morgonen uppstår, längtar han efter
ett möte, som kan gifva honom ersättning för de
smärtsamma känslor han erfarit. Kommer så en hvit man, som
anser sig vara den rätte egaren till detta ställe, — en
familjefader, som sjelf lyckats undkomma förödelsen, men derunder
sett maka och barn slagtade för sina ögon, eller blifva sig
frånröfvade, — kommer han nu, sakta smygande sig fram
ibland de rykande lemningarne af sitt fordna lyckliga hem,
så kunna vi lätt föreställa oss mötet mellan dessa båda

personer.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/1/0405.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free