- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Förra delen /
392

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

392

en gud i hela skapelsen, men derjemte andar, demoner,
makter och gudar i de särskildta tingen och elementerna.
Det finnes intet ställe, der Indianen icke tänker sig Gud,
den store Anden, verlds-alltet, återspeglad: men på samma
gång särskilda lokala gudomligheter, som motverka
hvarandra och söka att leda händelsernas gång, under det den
förstnämnde till det mesta blott håller sig passiv. Den röde
mannen ser en gud öfverallt, och- förnimmer en anderöst i
hvart ljud. Hvarje plats, der han sätter sin fot, står liksom
han sjelf under en ond eller god andemakts spira, som han
tillskrifver hvarje hopp och fruktan, hvarje glädje och sorg,
han erfar, hvarje lycka eller olycka, som möter honom. Alla
dessa makter egnar han sin dyrkan, stundom måhända af
kärlek, men i de flesta fall af räddhåga. Denna
föreställning om andar och gudar, som allestädes lyssna till hans
ord, öfverallt följa hans steg och likasom kämpa om hans
väl eller ve, uppfyller honom med ett oupphörligt
misstroende och en rastlös oro.

Huru mycket än den ena indianstammen kan skilja sig
från den andra i många religiösa föreställningar, offer och
gudsdyrkan, så hysa de dock alla samma begrepp i hvad
denna andelära, eller hvad som rätteligen kunde kallas
ma-nitologi angår. Den utgör också det mest framstående drag
i Indianens religionslära, och utöfvar mer än någonting
annat ett mäktigt inflytande på hans lif och vandel.

Presten och profeten, besvärjaren och nekromanten,
ehuru underordnade den stora Anden, framstå på sätt och
vis såsom förkroppsligade manitos och personliga
andemakter i den synliga skapelsen, hvilken de i vissa fall tro sig
kunna leda efter sin vilja, på samma gång som de föregifva sig
stå i förbund med osynliga krafter, dem de kunna
under-tvinga eller beg¾gna för sina ändamål.

Hvarje Indian har sin särskilda manito, med hvilken
han står i en nära personlig beröring. När han kommit till
en stadgad ålder, gör denne manito på ett eller annat sätt
sig känd för honom, och det är nödvändigt, att han då
genom fasta och andra religiösa ceremonier bereder sig till att
erhålla en sådan uppenbarelse. Antingen sker detta i syner
eller drömmar, eller uppenbarar sig anden för honom i
skepnad af någon fogel eller annat djur, det han sedan utväljer
och dyrkar såsom sin personliga manito eller skyddsánde.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/1/0408.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free