Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
394
Hvarken deras prester eller höfdingar, om de än kände sig
benägne dertill, skulle kunna förmä dem att arbeta på
någon stadigvarande tempelbyggnad, eller eljest inrätta ett
bestämdt ställe för deras gudstjenster. Hvilken plats som helst,
der naturen hos dem uppväcker en lifligare känsla af
vördnad och allvar, blifver dem ett tempel. Företrädesvis välja
de för sina offer och andra religions-ceremonier något ensligt
ställe djupt inne i den tysta, mörka skogen, någon hög kulle,
eller klipporna omkring ett forsande vattenfall. Der
upptända de sina heliga eldar, offra och sjunga lofsånger, af
hvilka flera egnas solen såsom den store Andens symbol.
Ofta uppresa de vid stranden af en flod eller insjö, eller på.
den oöfverskådliga prairien ett af vattnet afrundadt stenblock,
hvilket de stundom måla och söka gifva menniskoform och
ansigtsdrag. Man är icke viss på, huruvida dessa stenblock
sedan dyrkas såsom gigantiska afgudabilder, eller om de
blott, liksom sjelfva det ställe, der de äro uppreste, hafva
en slags helig betydelse. I allmänhet och med få undantag
hafva de nord-amerikanska indianfolken inga af trä eller
sten gjorda afgudabilder, hvilket mången har ansett vara
högst anmärkningsvärdt hos ett vildt folk, och deraf velat
draga den slutsats, att de icke äro mycket aflägsna
afkomlingar af en menniskorace, som fordom varit bekant med den
sanna Gudens dyrkan. Också finnas bland Indianerne sjelfva,
hvilka nu i hela deras lif förete ett oförklarligt problem af
ett folk, som, lösryckt ifrån allt, som kunde göra det
lyckligt, envist söker att förebygga möjligheten af en återgång
till ett bättre, några äldre traditioner, enligt hvilka det
fordom skulle hafva lefvat i en lyckligare gemenskap med den
store Anden, stått på en högre bildningspunkt, talat ett
bättre och mera välljudande språk, och varit styrdt af
höfdingar, som utvecklat större klokhet och mera energisk
verksamhet än nu.
Det är naturligt, att med en tro på öfverallt existerande
andemakter, sådan som den nyss beskrifna, äfven skall
vara förenad tron på menniskosjälens odödlighet och ett lif
efter detta. Begreppen derom äro dock mycket olika hos
olika stammar. En stor del hyser den gamla
föreställningen om en själens dualitet, enligt hvilken den ena af
själarne frigöres i döden, men den andra tvingas att,
fortfarande kännande de jordiska behofven, ännu en tid bortåt qvar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
