- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Förra delen /
404

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

404

tören under musik af trummor och skramlor en slags magisk
dans, som anses vara en särdeles vigtig del af besvärjelsen;
än uppstämmer han entoniga, mystiska sånger, hvilkas både
ord och musik gått i arf ifrån den ena generationen till den
andra, och dem trollkarlen lärt sig att ur minnet upprepa.
Vid dessa tillfällen bemäktigas alla närvarande af fruktan
och bäfvan; de skälfva likasom träffade af ljungelden, tills
de slutligen komma i en extas, som gränsar till fullkomlig
galenskap. En del falla under spasmodiska ryckningar ned
till jorden och förblifva ofta en lång stund liggande i ett,
såsom det tyckes, helt och hållet sanslöst tillstånd.

De, som hafva varit ögonvittnen till dylika uppträden
beskrifva dem såsom, åtminstone hvad de yttre
symptomer-na angår, egande en viss likhet med de fenomener, som
man ofta får se vid methodisternes så kallade camp-meetings
och vid andra dylika tillfällen, der det, som påstås vara en
religiös känsla och rörelse, bryter ut i yttre våldsamma
an-fäktelser. De yttre verkningarna af den kristna
religionsfanatismen och den hedniska tyckas vara ungefär desamma:
en själs-hänförelse, som försätter kroppen i en onaturlig
paroxysm och beröfvar den allt medvetande. Den ena
fanatismen så väl som den andra har en smittsam verkan, eller,
hvad som icke är otroligt, i begge fallen torde de
besynnerliga företeelserna, åtminstone till en viss grad, kunna anses
som en verkan af animal magnetism.

Den indianske presten eller svartkonstnären befinner
sig sjelf vid sådana tillfällen i det mest exalterade
sinnestillstånd. Under det han skakar de magiska skallrorna och
slår på den mystiska tamburinen, inbillar han sig att
himlarne och jorden lyssna till hans ord, och att hela den
synliga skapelsen böjer sig under hans vilja. Till hvarje
vigtigare utöfning af sin konst bereder han sig med fasta och
enskilda, hemlighetsfulla religions-ceremonier. I sitt dagliga
lif ådagalägger ban äfven den största sjelf-försakelse, lefver
i en frivillig fattigdom och söker på allt sätt, genom att visa
sig upphöjd öfver alla sjelfviska bevekelsegrunder, att
imponera på hopen och att förvärfva sig anseende för klokhet
och helighet, föregifvande sig stå i en oafbruten beröring
med alla verldselementernas andar och när som helst vara
färdig att utöfva en makt, som det vore den största
menskliga dårskap att betvifla eller sätta sig upp emot. Alla in-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/1/0420.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free