- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Förra delen /
410

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

410

de ett naturligt anlag, som tidigt uppöfvas och som ban
sedermera vinnlägger sig om att allt mer och mer utveckla.
Den vilde jägarens själ är så djupt intagen af det ideal,
han uppgjort sig af friheten, att han med begärlighet om*
fattar hvart tillfälle, då det tillåtes honom att likasom
sönderspränga de bojor, under hvilka han känner sig tyngd genom
den ständigt oroande påtryckningen af och beröringen med
en inpå hans område allt mer och mer framträngande
civilisation. I den tungsinthet och svårmodighet, i hvilka han
försjunker derigenom att han icke mer känner sig vara i
stånd att med samma stolthet och kraft som fordom sätta
sig emot de hvites inkräktningar, i den försoffande tanken
på sitt folks blifvande förintelse, finner han likasom en
lindring att, såsom talare, gifva luft åt mera djerfva, fria och
blixtlikt ljungande tankar, hvilka ligga dolda på djupet af
hans inre och dem han då kläder i bilder, djerfva och vilda
som den natur, i hvilken han öfverallt tror sig förnimma
hemliga anderöster, men derjemte dock alltid enkla, trogna,
träffande och lämpliga för det ämne, han afhandlar. Med
den jord, han afträdt åt de nye inkräktarne af hans land,
tyckes Indianen äfven åt dem hafva lemnat i arf sin talang
som vältalare, ty onekligen lär man få svårt att någonstädes
finna denna konst så allmän och med sådan naturlig
lätthet behandlad, som på den nord-amerikanska kontinenten,
der den synes vara inhemsk och medfödd landets både hvite
och röde bebyggare.

Det är dock icke allenast som talare Indianen visar,
att på djupet af hans inre bor eller måhända rättare har
bott en sann poetisk känsla, ehuru den nu mera till en stor
del är undertryckt af de olyckor, han lidit, och ehuru hans
lif icke mer ger samma ämnen som fordom åt dess
verksamhet Denna känsla röjer sig äfven, och i en ännu högre
grad, i åtskilliga sånger och dikter, hvaraf många, utom att
vara verkligt vackra, hafva ett estetiskt värde, äfven för så
vidt som de måhända äro de mest äkta produkter, en nyare
tid kan framvisa af en verklig och sann naturpoesi.

Indianens poetiska fantasi röjer sig till och med i de
namn, han gifvit orter och ställen, och af hvilka de flesta
ännu äro bibehållna i den amerikanska geografien, ehuru
mångas rätta betydelse torde hafva gått förlorad; t ex.
2¾-conderoga, d. v. s. det ställe, der vattnen dela sig; OntarWt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/1/0426.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free