Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
Stormarna detta år blefvo särdeles svåra och ihållande.
Hundratals fartyg gingo i qväf. Men den gamle briggen,
fast ofta nog illa utsatt, kämpade segrande med de upprörda
elementerna. Sjön växte understundom till en stor höjd, och
då sjömännen kanske sågo faran närmast, gladde jag inig i
mitt barnsliga sjömannasiune åt de berglika vågorna och
önskade mig sådana kälkbackar, då jag en gång skulle komma
hem. Under en sådan storm blef jag af den vänlige kaptenen
förbjuden att gå fram till kabyssen, på det jag ej måtte
utsättas för att spolas öfver bord. Ganska mycket mot min
egen vilja måste jag stanna i kajuten. Bordet var dukadt,
så godt det lät sig göra. Hvar och en med sin kopp i
handen, intog den säkraste ställning han kunde, för att icke
kastas öfver ända vid de svåra och häftiga rörelserna, som
fartyget gjorde. Men i ett ögonblick mörknade det. Hastigt
under knak och brak kastas briggen på ena sidan, och ned i
lä med oss och koppar och allt som var löst. Vattnet kom
nedrusande, och litet hvar bleknade för ögonblicket. En
väldig störtsjö hade brutit öfver fartyget, som så när kantrat,
men lyckligtvis blef ingen man förlorad — allt var godt
ombord. Man fruktade endast flera sådana sjöar och väntade
otåligt att stormen skulle lägga sig.
En kort tid förut hade vi passerat Engelska kanalens
smalaste del. Der var vattnet lugnare, och de höga,
tvärbranta kritbergen på engelska kusten med sina gröna vackra
gräsmattor ofvanpå och väl odlade fält företedde i sanning
en tafla, som alltid måste förefalla sällsam för den främmande
seglaren. På motsatta sidan sträckte sig den blåa franska
kusten i en lång strimma utefter horizonten. Då mörkret
inbröt lyste det från fönstren eller gatlyktorna i de engelska
städerna, och fyrarna kastade sina vänliga strålar utöfver
sundet, vägledande de otaliga skepp, som hvimlade i dess
farvatten. Läsaren kan väl förstå hvilket behagligt afbrott
det måste hafva varit för oss att fråc Nordsjöns stormar
segla in på detta jemförelsevis lugna vatten i sigte af tvenne
sköna, på mera än ett sätt olika.länder, midt ibland den
lifligaste rörelse man gerna på något ställe får se på den salta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
