Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
par minuter var jag omringad af en mängd hotande
turban-klädde män. Hvad skulle det nu bli utaf? Månne jag hade
gjort mig skyldig att mista lifvet? Så såg det nästan ut, och
att tänka på att undfly, det var omöjligt. Jag måste finna
mig i mitt öde, hvad det än månde blifva. An hotades jag,
och än rådgjordes, som jag förmodar, om hvad som skulle
företagas. Det var ett förfärligt kacklande omkring mig, och
slutligen nalkades mig en ung man, slående några slag på sin
dolk och lät mig förstå, att min handling kunnat medföra de
allvarligaste följder. Ändtligen fick jag gå, och, glad att slippa
ifrån helskinnad den gången, ansåg jag det rådligast att icke
mera göra intrång på ett för muhamedanen heligt område.
Ett par dagar sednare bjöd mig en arab, som varit
närvarande under uppträdet på bryggan, att dricka kaffe med
honom på ett närbeläget värdshus. Vi inträdde i huset. Dess
öppna fönster utan glas, dess stengolf, platta tak och släta
utseende, allt bar österländsk prägel. Då vi sutit ned en
liten stund, kom kaffet — men hvilka små koppar! knappast
större än ett par fingerborgar! Det skulle väl vara allt för
litet att dricka blott så mycket kaffe, som en sådan kopp
kunde rymma. Den första koppen tömdes snart och det med
god smak, ehuru jag aldrig förr smakat sådant kaffe. Det
var mycket tjockt, så att det liknade mera mjölvälling än
kaffe, brunt, fint till utseendet och hade en högst egen smak.
Ännu en kopp bjöds, men nu dröjde det ej länge, förr
än verkan af denna dryck började ingifva mig misstankar,
att araben, för att hämnas skyrafen mot den beslöjade
qvinnan eller mot Koran, som förbjuder att qvinnor visa sig
obeslöjade för andra än sina närmaste slägtingar, hade gifvit mig
förgift. Men då efter några timmar de inre slitningarne
började gifva sig, och jag blef fullkomligt återställd, skingrades
dessa misstankar, och jag hade lärt, att en enda sådan liten
fingerborgskopp på egyptiskt sätt lagadt kaffe var alldeles
tillräckligt för en ovan europé att dricka på en gång.
Alexandria, den gamla märkvärdiga staden med sina
åldriga minnesstoder, var alls icke vacker. Den bar en
österländsk, muhamedansk prägel. De i turkiska och arabiska ko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
