Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
stymer klädda innevånare, hvilka ofta, isynnerhet vid
solnedgången, knnde synas på stranden böja sina knän i
raaskin-messig tillbedjan, än kastande sig på sina ansigten, än
springande upp på sina fötter och åter fallande ned på sina knän,
angåfvo att vi befunno oss i ett land, der Koran lästes och
troddes. Palmerna och flygsanden talade om Afrika och den
närbelägna öknen. Den öppna hamnen med sina häftiga
stormar och vidsträckta bränningar hjelpte i sin mån till att gifva
det hela ett hårdt, ödsligt utseende. Men den starka rörelsen,
isynnerhet med spanmål, företedde dock en liflig tafla; och
innevånarne, ofta af naturen rätt intelligenta, talade ej sällan
främmande språk. Vi fingo till och med höra svenskan
ganska väl talas af flera, hvilka dock troligtvis aldrig varit borta
från sin fosterjord.
Då vi lastat, lyftades ankaret, och den oroliga hamnen
lemnades snart bakom oss. Stormar drefvo oss i sigte af de
sköna grekiska öarne. Slutligen uppnådde vi åter Malta och
ankrade i Valettas hamn för att fylla vattenlagret. Efter en
kort vistelse derstädes seglade vi för en skön bris utefter
Siciliens herrliga kust och kommo efter några dagar i sigte af
Spanien och Gibraltar. Men här fördröjdes vår resa. Tvenne
gånger hunno vi upp mot sundet och drefvos åter af häftiga
stormar tillbaka in åt Medelhafvet. Sedan lågo vi i stiltje,
orörliga på den blanka ytan. Men huru skönt w det icke
nu att skåda den eviga snön på Sierra Nevadas toppar, då
solen förgyllde den, innan ännu hennes mäktiga klot höjt sig
ur österns vågor eller då hon efter nedgången i aftonrodnaden
framkallade det renaste färgspel deruppe! — och huru
sällsamt att se Atlaskedjan på Afrikas kust — den enligt
Greklands fabel förstenade guden, som bar himlahvalfvet på sina
skuldror — uppskjuta sina pikar öfver snögränsen!
Sannerligen, Medelhafvet företedde på dessa trakter bland de
skönaste naturtaflor man någonsin får skåda!
Slutligen blef vinden gynnande, och i sällskap med
hundratals fartyg seglade vi förbi Gibraltars fästning, der den låg
på sin höga, oåtkomliga klippa, kastande sin örnblick utöfver
sundet. Om några timmar voro vi redan ute på Atlanten, der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
