- Project Runeberg -  Minnen från Havet och Kriget /
28

(1872) Author: Johan Alexander Edgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

28

sett det yttre, det aldra yttersta af en stor stad, der man
till följe af det flacka läget endast kan öfverskåda små
sträckor i sender. Detta jemte äfventyret, att en dag gå vilse i
den stora staden, utgjorde ungefärligen min erfarenhet i London.

Från den engelska hufvudstaden seglade vi till Shields
för att lasta kol och sedan rikta vår kurs mot Sveriges
stränder. Men oaktadt all föregående hemlängtan, började jag
tycka det vara för tidigt att nu resa hem. I Shields lågo
flera amerikanska fartyg, och man kunde härifrån lätt bereda
sig tillfälle att besöka den vestra kontinenten. Det beslöts
följaktligen att här lemna det svenska skeppet och sedan
styra sin kurs mot vester till det mycket omtalade
Amerikas stränder.

Men huru det skulle tillgå att här blifva fri från
tjensten ombord, var en fråga, som i första rummet måste lösas.
Tvenne möjligheter erbjödo sig: antingen att, på grund af att
hafva inmönstrat på engelsk botten, fordra att blifva
afmön-strad liar eller också att rymma. Det sednare föredrogs för
nöjets skull. Ombord å detta fartyg hade vi ej erfarit något
förtryck; befälet hade på allt sätt behandlat oss väl, så att
vi icke hade någon ens skenbart giltig orsak att lemna
skeppet. Det var endast ungdomens äfventyrarelust, som förmådde
mig och ett par ynglingar till att besluta oss för ett steg, så
otacksamt mot våra förmän och i sig sjelf så orätt. Jag
skulle visserligen ej här berätta det, om det icke i första
rummet hörde till de öden, som utgöra de väsendtliga
länkarne i minnenas kedja. Dessutom anser jag det också vara
rätt att vidröra de felsteg jag tagit, på det min historias
skuggor såväl soin dagrar må, i den mån de kunna fordra
ett rum i denna berättelse, ingå i densamma. Jag berättar
derföre händelsen, sådan den var; dock måste jag erkänna,
att det är med en viss motvilja jag gör det. Må ingen följa
mina steg, der de ej åsyftat det sanna och goda!

Nåväl! oss föreföll emellertid icke vid den tiden det
steg vi beslutat taga såsom något orätt. Ingenting var
vanligare än att sjömän rymde från sina skepp; och äfventyret
lekte i hågen. Vi hade anmält oss i ett sjömansherberge i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:04:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnenhok/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free