Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
men olyckligtvis kastade oss den starka strömmen med
långsidan mot förändan af en pråm, som låg bredvid skeppet,
fastgjord till detsamma midt för kajuten. Båten hvälfver öfver
åt ena sidan, hotar oss hvarje ögonblick med en kantring, och
nu rasa de flesta mot pråmen, för att rädda sig. Men än en
gång lyckas jag, fast med mycken ansträngning, att skjuta ut
båten och återställa lugnet. Ändtligen voro vi i väg, och
hurtigt arbetade vi oss fram mellan skepp och timmerflottor,
tills vi uppnådde stranden. Här lemnades vår vänlige kamrat,
som förbundit sig att föra båten tillbaka, åt sitt öde, med
ett par skor och våra tacksägelser till belöning, och vi
påskyndade våra steg till det engelska sjömansherberget.
Då vi kommit dit, ville man gömma oss, men på vårt
gömställe kände vi oss föga trygga och begärde att få gå åt
landet så länge. Detta beviljades, och mot våra kläder i
pant fingo vi litet ost och bröd till matsäck, samt några
shilling till reseunderstöd. Vi begåfvo oss ut ur staden;
men vi hade ej gått långt, förr än vi började möta folk, och
som våra sjömansdrägter ådrogo sig uppmärksamhet, beslöto
vi att vända våra steg från den allmänna körvägen. Vi veko
följaktligen af och marscherade utefter häckar och busksnår,
tills vi slntligen på en höjd, från hvilken vi kunde öfverskåda
Shields, inqvarterade oss i en stenruin.
Nu tyckte vi oss vara herrar på vår egen täppa och
roade oss bäst vi kunde bland de gamla murarna. En man
sattes på vakt utanför, medan de andra slogo sig ned inne
uti ruinen, der man gladde sig mycket åt det lyckade
företaget natten förut. Efter en stund tyckte vi det vara
onödigt att längre göra vakt, och alla samlade vi oss omkring
vår matsäck, som nu i god ro öppnades. Muntert
samspråkade vi, under det vi intogo vår torra frukost, och »Svenskt
Hotel» skrefs på en slät sten, som uppsattes till minnesmärke
för andra vandrare, hvilka möjligen i samma ärende som vi
skulle komma att besöka stället. — Men hur är det nu fatt?
Alla rusa upp. Hvad var det för ett skarpt ljud, som pep
så gällt i häcken straxt bortom ruinerna? Säkert var det
en polismans hvisselpipa. Nn gällde det att fatta beslut i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
