Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Golfströmmen utöfvar ett mäktigt inflytande på
atmosferen i dess närhet, ibland framkallande de hårdaste orkaner
och ibland de besynnerligaste byar. Sålunda hände det en
vacker, klar morgon, då vi för fulla segel undan en frisk
sydlig bris styrde mot norr, att det plötsligt mörknade utefter
den norra horizonten. Det tunga svarta molnet med sin gula
kant höjde sig hastigt. Skarpa blixtar drogo sina blodiga,
brutna ränder utefter vattenbrynet. Hvarje ljud förändrades.
Sjelfva vågornas plask genljöd, som mot en hög bergvägg.
»Alla man på däck!» ljöd kommandot. »Giga upp
bramseglet! Hala ned jagaren och klyfvaren! Giga upp focken!
Låt gå märsfall och hala ut reftaljorna! Fira ned storseglet
och tag in bottenref!» — Knappast voro dessa ordres utförda,
då det var mörkt som den mörkaste natt; regnet öste ned,
ljungelden flög i alla riktningar omkring oss, och atmosferen
darrade af de häftiga åskknallarna. Det blåste dock icke så
hårdt, som vi väntat. Emellanåt var det nästan lugnt och
man hörde understundom ett tjutande ljud i luften. Fartyget
rullade af och an i den oroliga sjön, och vi voro
genomdränkta af det ymniga regnet. Det hela kanske kunde gifva
en föreställning om huru det såg ut, då ännu »mörker var på
djupet», eller i någon sednare period, då ogenomträngliga moln
århundrade efter århundrade gömde de i alstring stadda
formationerna i sina mörka skuggor. Efter ett par timmar
började det åter ljusna. Det täta molnet passerade oss och
försvann i söder. Åter var himlen klar, åter blåste vår sydliga
friska bris, åter spände vi våra hvita segel för vinden och
åter skar fartyget lätt som förr sin väg mot norden.
Vi hade följt Golfströmmen flera dagar, vinden hade
varit sydlig och varm; men Kap Hatteras skulle nu dubleras
och vi väntade rusk utanför denna udde. Det uteblef ej heller.
Vinden kastade om, det blef nordvestlig storm, och snart hade
vi skridskoföre ombord. På ett par dagar försattes vi från
tropikernas värma midt uti nordens vinter — ett ombyte som
ej var så särdeles angenämt; men lika godt, vi voro ej långt
från hamn! Då vårt fartyg sedan boxerades uppför Newyork
»narrows» till staden, såg det ut som ett kristallskepp. Sidan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
