Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
som vi kunde och beredde oss på att med masterna i nästa
ögonblick störtas öfverbord. Skeppet kom upp, vinden slog
back, fyllde igen och svängde den långa rån, på hvars ena
ända jag befann mig, fram och åter med stor våldsamhet.
Masterna svigtade som mjuka spön, och vi väntade stundligen
att slungas långt bort från skeppet. Saltskummet flög högt
öfver masttopparna likasom ett moln af dam, och kölden bet
igenom märg och ben. Ändtligen föll fartyget af, och seglet
fylldes våldsamt för sista gången; men nu vinkade man på
oss att komma ned. Jag var då så utmattad, att det var
med svårighet jag kunde taga mig ned på däck.
Slutligen lyckades vi efter många mödor att beslå alla
segel förutom stormärsseglet, som ännu hängde med blott
tvenne ref uti och uthalade reftaljor; och med vild fart flögo
vi fram öfver de snöhvita, af skum helt och hållet betäckta
böljorna, hvilka växt till fasansvärd höjd. Då vi ett par
dagar sednare, när stormen mildrat sig, togo ned våra
bram-stänger, voro dessa ända upp till öfversta ändan af kaltoppen
belagda med en tjock saltskorpa, och tacklaget var grått af salt
och omsnärjt af tusentals strålar utaf de sönderslitna seglen.
Vi spjelkade emellertid för tillfället våra bräckta rår
och satte an de kapade stagen; och i det stympade skick, i
hvilket vår tackling nu befann sig, inseglade vi ett par
veckor sednare i Valparaisos öppna hamn.
Så skönt som det kändes att efter den långa och
stormiga färden få styra in i en lugn hamn, lika egendomligt var
det att se den tafla, som upprullades för våra blickar. Midt
framför oss sträckte sig från norr till söder Amerikas väldiga
Ander, som höjde sina snöbetäckta toppar mot himlen; och
djupt nere vid foten af detta högland, vid vattenytan, inträngde
en liten hafsvik, hvars böljor badade Valparaisos bryggor
och stränder. Öfver kullar och dalar utefter vikens södra
sida utbredde sig den chiliska staden. Bruna, lättklädda
innebyggare kommo oss till mötes i sina båtar och följde oss
till ankarplatsen. Sedermera skickades pråmar ut, som
mottogo vår last, och andra, som förde till oss en mängd
packlårar, hvilka skulle befordras till Callao i Peru.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
