Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
Om några veckor, då alla nödiga reparationer blifvit
utförda, lyftade vi åter ankar och seglade norrut. En frisk
passadvind förde oss på åtta dagar till vår destinationsort.
I Callao fingo vi ändtligen tillfälle att gå i land.
Tillsammans med ett par kamrater besökte jag då det från Callao
synliga Lima, som ligger högt öfver hafvet, nära Andernas
fot. Allt påminde mig här, att jag var i ett främmande land,
bland ett folk, sora långt skiljde sig från Europas eller norra
Amerikas kaukaser. Infödingarnes svarta, stripiga hår och
utstående kindkotor erinrade om den mongoliske typen. Deras
näsor voro dock icke platta såsom chinesernas, utan skarpa
och utstående. De gingo ofta barfota, hade en lätt stråhatt
på hufvudet och buro en schallik beklädnad öfver axlarna.
Husen i Lima -voro låga, på det de ofta återkommande
jordstötarne ej skulle omkullstörta dera. Fönstren vette ofta åt
gårdarne, om hvilkas sirliga utseende innebyggarne tycktes
hafva särdeles bemödat sig. Genom staden rann en grund,
klar å, som kom från Anderna och försåg folket med vatten,
hvilket eljest icke torde vara så lätt att få i dessa trakter,
der året om intet regn faller. I denna sydamerikanska stat
tycktes det vara föga ordning och föga säkerhet t. o. m. för
lifvet. Öppet våld och lönnmord torde icke vara
sällsyntheter i Callao eller dess grannskap. Under vår vistelse der
gafs rik anledning till en sådan slutsats.
Från Callao seglade vi till Chinchasöarna. Redan på
temligen långt afstånd började dessa öars märkvärdiga
guano-berg att synas öfver horizonten, och då vi ankrade, fingo vi
snart känna en och annan doft från land, mindre välluktande
än de tropiska landvindarne. Redan på förhand tyckte vi
oss kunna känna huru obehaglig lastningen skulle blifva.
Alla båtar bereddes, och den fruktade lastningen tog
sin början. Man rodde då in med båtarne till den tvärbranta
klippväggen och mottog guano nr en segelduksränna, som från
ett förrådshus på klippans kant ledde ned till vattnet. Under
det svallsjön våldsamt kastade båten upp och ned, der den
med möda hölls fast vid den ankrade rännan, fick man med
duk för näsa och mun uppehålla sig i ett ogenomträngligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
