Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
Atlantens yta i nordostlig riktning utbreder det sig
följaktligen, och ander bela vintern ända till Mars för det beständigt
den tropiska värmen med sig mot norden, der vindarne komma
och bära den på sina vingar in öfver Europas länder, på det
kylan der ej må blifva för stor. Då våren kommer har
strömmen fullgjort sitt verk, den upphör att rinna, och
vattenuppvärmningen i den ofantliga grytan norr om Brasilien börjas
på nytt — värme uppsamlas i förråd för nästa vinter.
Emellertid begynner nu solen att utgjuta blidare strålar öfver norden.
En alldeles dylik ström bildas söder om det knä Afrika
mot vester utskjuter i Atlanten; och vi inse lätt, att denna
ström måste föra värme till Sydamerikas kuster, då söderns
skarpa vinter infinner sig. Der mildras då temperaturen, så
att många hafva förundrat sig öfver Patagoniens och
Falk-landsöarnas blida klimat. Hvilken skön värmeapparat midt i
Atlantiska hafvet, reglerad af ett par kuststräckor, den ena
litet söder och den andra litet norr om eqvatorn! Hvem kan
med blicken på denna företeelse säga, att vestra Afrika eller
östra Sydamerika fingo sina egendomliga, mot hvarandra
svarande former blott af en slump?!
»Vi se», säger den bekante naturforskaren Maury med
afseende på detta sköna förhållande, »att genom denna
kustbildning tvenne varmvattencisterner blifvit bildade i Atlanten,
af hvilka den ena meddelar värme åt vestra Europa, och den
andra under motsatt årstid mildrar östra Patagoniens klimat.
»Förslöadt måste i sanning det sinne vara, som ej får
ett djupt intryck af det höga, det enkla i dessa förhållanden,
då hon betraktar denna herrliga plan, dessa välgörande, sköna
inrättningar, genom hvilka klimatet på det ena halfklotet göres
beroende af en kuststräckas böjning, mot hvilken oceanen på
det andra bryter sina vågor. Den som fått ett intryck af
huru fullkomligt tingen samverka påminnes, då han studerar
de stora verldsförhållandenas lagar ej allenast, att det ligger
ett ändamål uti att gifva åt kuststräckor deras böjningar, åt
landet och vattnet deras proportioner och uti att förlägga
öknen och polen hvarest de äro, utan den öfvertygelsen
tvingar sig äfven på honom, att hvarje höjd, hvarje dal med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
