Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
tro och dop utgöra porten och ett helgadt lif vilkoret för att
qvarstå såsom medlem — en församling hvars enda
öfverhufvud är Kristus, hvars enda trosgrund är Bibeln.
Ombord å en stor tysk ångare afreste jag nu till Europa.
Snart voro Englands kritberg i sigte, och jag tyckte mig redan
vara i hemmets förstuga. Hamburg uppnåddes några dagar
sednare, och derifrån fortsattes resan till fosterlandet.
Huru skulle jag kunna beskrifva de känslor, som intogo
uiitt bröst, då jag ånyo såg den svenska kusten uppskjuta ur
vågen, då de kala skären utanför Göteborg passerades eller
då jag återsåg det gamla föräldrahemmet, der det låg vid
den lugna insjöns strand! — Jag hade, sedan jag sist sade
farväl till de kära der hemma, skådat .Egyptens sand och
Kap Horns snö; jag hade frusit på den nordliga Atlanten
och badat mig i Westindiens eller Perus sol; jag hade
genomgått de ögonskenligaste faror på hafvet och kastat mig i vilda
äfventyr ute i främmande länder; jag hade lidit af hunger
och törst, af köld och nakenhet; men det underligaste och
vigtigaste af allt, hela min lifsriktning hade genomgått en
radikal förändring: och nu stod jag åter på Wermlands jord
nära mitt hem, nära mitt hjertas älskade, omgifven af mina
barndomsminnen och påmind om mina fäders tro. Hjertat
var fullt af känslor, ömsom hopp och ömsom fruktan, ömsom
glädje och’ frid. Ingen kom för att möta mig vid den
närmaste stationen; blott ett par skolkamrater, som händelsevis
voro der, räckte mig vänligt sina händer till välkomsthelsning
och följde mig sedan på vägen hem. Vid porten till gården
fick jag se min far. Han kände igen mig, då jag hviftade
med mössan och skyndade efter min mor. Båda kommo mig
nu till mötes, lika öfverraskade som innerligt glade öfver den
vidtfarne sonens oväntade återkomst efter nära fyra långa
års frånvaro.
Som jag många gånger genom mitt äfventyrliga lif
förorsakat sorg och oro i de hjertan, som jag minst skulle hafva
velat såra, var det nu min innerliga åstundan att i stället
bereda dem någon glädje. Jag skulle söka inträde i naviga-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
