- Project Runeberg -  Minnen från Havet och Kriget /
67

(1872) Author: Johan Alexander Edgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

67"

tionsskolan i Stockholm, och hvarmed kunSe jag väl na så
glädja jnina föräldrar, som med vackra examënsbetyg? Jag
reste med föresats att vinna sådana, om jag möjligen kunde.
På den Högstes hjelp byggde jag mitt hopp om framgång,
sedan jag anbefallt saken åt Honom. Och de mina vänner,
som deltogo innerligt i min välfärd, veta väl huru utgången
vjsade, att Herren är en Gud, som hörer bön — ja, som ofta
gifver långt utöfver hvad vi kunna ens tänka eller bedja.

Jag inträdde sedan för första gången i befälets leder,
och till att börja med tjenstgjorde jag såsom styrman ombord
å en af kanalångbåtarne; men gick sedan ut såsom andre
styrman med en svensk brigg. En resa gjordes på Boston
och Charleston i Amerika. Under denna resa fick jag tillfälle
att mera än förr iakttaga slafveriets elände i de södra
staterna. Väl minnes jag en gammal kolsvart negerqvinna,
hvilken i all sin förnedring egde ett modershjerta lika ömt som
den hvita qvinnans i vår nor’d. Hon var, såsom jag tyckte
mig finna, såld och skulle forslas till en plantage utefter
kusten. De stolta sydboar, som skulle transportera slafvarne,
bekymrade sig ej mycket om henne. Hon lemnades länge
qvar på bryggan, och under tiden fick jag tillfälle att tala
vid henne. Hon sade mig då på sin mycket brutna engelska,
under det hjertat sved inom henne, att hennes söner tidigt
blifvit tagna ifrån henne och sålda till främmande herrar, så
att hon nu kanske aldrig mera finge se dem åter. O, hvilket
tyranni! — O, hvilket brott mot de heligaste rättigheter, de
heligaste känslor! — Och detta uti det upplysta, det fria
Amerika! — Nej, ej upplyst, ej fritt ännu söder om Potomac!
t— Men bättre tider äro i annalkande. Ljus och frihet
beredas så småningom för detta i mörkret vandrande folk. Snart
skola de slå sitt väldiga slag, och bojorna och mörkret
förskingras. Vänta med tålamod, du betryckta land, din
förlossning är nära för handen!

Efter återkomsten hem besöktes Wermland, och om en
tid reste jag till Stockholm. Jag tänkte den tiden mycket
på att söka mig in vid flottan och ämnade göra försök. Men
hvarthän jag än vände mig, tycktes dörren vara stängd. För-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:04:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnenhok/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free