Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
mitt Hf åt evangelii tjenst, och derföre erbjöd han sig
kärleksfullt att vara mig behjelplig, om jag ville stanna en tid
med honom i Förenta Staterna. Detta beslöt jag att göra
■och reste till Newyork, för att der taga afsked af min bror.
Då jag sett honom segla och med honom skickat helsningar
hem, återvände jag till Filadelfia. Efter en tids förlopp fick
jag tillträde till den teologiska undervisningen vid
presbyte-rianernas förträffliga läroanstalt i Princeton, hvarest jag
stu-derade nnder den påföljande vintern.
Men nästa vår hade omständigheterna så vändt sig, att
jag, ännu ej fullt öfvertygad, att jag borde afbryta min bana,
åter sökte inträde vid flottan. Genast fick jag anställning i
samma officersgrad som förut och kommenderades till
tjenstgöring å en större ångare, som utrustades vid varfvet.
Rebellerna gjorde vid den tiden en hotande rörelse mot
norden. Denna rörelse förorsakade en ändring i min ställning.
En del af officerarne skickades ut med fartygets kapten och
ett haubitzerbatteri, för att försvara en liten by, och jag blef
beordrad att taga kommandot ombord å en mindre, armerad
ångare, taga en Monitor i släptåg och rapportera i
Washington. Men, då vi nalkades hafvet, befanns Monitoren för otät
att kunna fortsätta resan, så vi måste återvända till Filadelfia.
Rebellerna hade då redan dragit sig undan och lugnet var
återstäldt. Jag fick nu ordres att föra ångaren ned till Port
Royal på kusten af Syd-Carolina och der rapportera till amiral
Dahlgren. Snart var jag på väg, och huru glad och fri kände
jag mig icke, då jag första gången såsom befälhafvare styrde
min färd utöfver hafvets böljor.
Catalpa, så var min lilla ångares namn, sköt i väg rätt
lifligt mot söder och befann sig, efter några dagars resa, i
sigte af fyrskeppet utanför Port Royal. Föruto,m ett par af
de första dagarne hade resan i allmänhet varit ruskig. Det
hade blåst mycket, och en tät kylig dimma utbredde sig öfver
hafvet. Kompasserna, som varit allt för opålitliga, hade ett
par gånger fört oss i ögonskenlig fara; och nu lågo vi i storm
utanför ett inlopp skyddadt af vidsträekta sandbankar. Öfver
dessa ledde ett par rännor mellan bränningarne in till ham-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
