Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
Det gjordes halt Min sektion skickades ut på högra
flygeln, och artilleriet på centern öppnade eld. Fiendens
förposter drefvos undan, och stadigt avancerade vi öfver ett
vidsträckt fält upp mot skogen. Här gjordes åter halt, och om
en stund fortsattes marschen utefter en korsväg åt höger.
Emellanåt kom en och annan kula hvinande längs lederna,
hvilka bugade sig såsom säfven för den häftiga väderilen —
eller sköt den tvärs öfver vägen och påminde huru hårda våra
fienders lod voro, då den med en stark smäll inträngde i
någon trädstam straxt bredvid oss. Qvällen kom och hittills
hade vi mött ringa motstånd. Vi gjorde åter halt, tände
våra vakteldar och uppkastade tillfälliga förskansningar. Men
då vi slutat arbetet och drucko litet kaffe, som vi med
tillhjelp af vattnet ur diken utefter vägen beredt oss, kom en
adjutant springandes till vår öfverbefälhafvare med ordres att
genast återvända, emedan vi befunno oss på orätt väg. Då
vi hunnit tillbaka till korsvägen, fingo vi tillfälle att hvila.
Jag skaffade mig ett par störar, hvilka lades med ena ändan
på kanonvagnens hjulaxel och den andra på vägen. På dessa
lade jag mig sedan ned och insomnade rätt skönt, under det
mitt manskap och den mängd af sjömän eller soldater, som
befunno sig i grannskapet, hade på bästa sätt beredt sina
läger utefter vägen eller i gräset.
Litet hvar hade, trött af föregående dagars
ansträngningar, gått till ro, då ett hastigt alarm kallade oss till vapen.
Så fort ske kunde bemannades kanonerna, och midt i sorlet
och oredan väntades förgäfves på ordres och lika förgäfves
på en annalkande fiende. Allt stillnade slutligen af, och det
befanns, att en sjöman, som hade märkt piketkedjan ett stycke
bortom oss, genast antagit, att denna var fienden och
förorsakade hela alarmet.
Nästa morgon voro vi tidigt i rörelse på vägen åt
venster. Att fienden nu ej kunde vara långt borta, visste våra
trupper allt för väl, och detta angåfvo de genom att kasta
bort sina för striden öfverflödiga artiklar. Öfver allt, der
man marscherade fram, såg man derföre vägens sidor beströdda
med filtar, öfverrockar och andra saker. Ofta gjordes halt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
