- Project Runeberg -  Minnen från Havet och Kriget /
91

(1872) Author: Johan Alexander Edgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

91

ordres att genast återvända till korsvägen. Midt i natten
kommo vi dit, men hvilket förändradt ntseende hade icke nu
allt der antagit! Fälten och vägarne voro fullsatta af
uttröttade och förminskade regementen — ännu höllo de på att
komma. Genom det döfva sorlet hörde man understundom
ett öfverröstande jemmerrop af sårade, som fördes förbi i
ambulanser eller buros på bårar. Hela scenen upplystes
dunkelt af hundratals blossande vakteldar, strödda utefter linien,
och emellanåt sköto signalraketer sina röda strimmor utöfver
den mörka himmeln.

En blodig dag hade slutat, den första bataljen var
öf-verstånden, och mången härd i de kära hemmen saknade för
alltid en son, en broder, en make eller far. Sju timmar hade
striden brunnit, och omkring tnsen man lågo nu i sitt blod
på fältet endast på vår sida. Rebellerna förlorade nog ej
mycket mindre. Vid qvällens inbrott underhöll vårt artilleri
en sakta kanonad, under det trupperna drogo sig tillbaka till
korsvägen. Nästa sommar påträffades, der denna strid hade
stått, döda soldater liggande obegrafna i de täta busksnåren,
der de fallit, många kanske först blott sårade, men som fått
ligga qvar i sitt blod, emedan ingen räddande hand räckts
dem. O, hvem kan mäta allt det bittra lidande, alla de
rysliga qval, som dessa sju timmar hade förorsakat!

Morgonen efter denna strid intogo vi vår ställning
utefter en angränsande höjdsträckning och afvaktade i vår
ordning ett fiendtligt anfall. Långa linier af förskansningar
uppkastades i hast, och batterier byggdes för våra kanoner, men
ingen fiende kom. En natt oroades vi åter af ett falskt
alarm, denna gång genom en häftig gevärseld, som började
smattra helt nära oss. Ett negerkompani hade igenom
mörkret varseblifvit den litet längre framskjutande ändan af nästa
kompani, som genast misstogs för annalkande fiender.
Skotten brände af, och en kapten föll död till marken, förrän
misstaget rättades.

Sent en afton fingo vi ordres att bryta upp; och om
några timmar voro vi alla, förutom några få man, som
lemnades qvar, åter ombord på fartygen. Hastigt gledo vi i väg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:04:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnenhok/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free