Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33.
21
PER BRAHE.
Född d. 18 februari 1602, son af Abraham Brahe och Elsa
Gyllenstjerna. Grefve, riksråd, riksdrots, president i Svea hofrätt,
generalguvernör, kansler för Åbo universitet. Död d. 12 september 1680.
Brahe föddes på Rydboholras gods i Uppland, studerade vid universiteten i
Giessen och Strassburg och gjorde därefter resor i Frankrike, England, Holland samt
Italien. Kammarherre 1626, öfverste 1628, följde han konungen under fälttågen
1626—29 i Preussen, hvarunder han äfven deltog i fäktningen vid Dirschau, där
konungen sårades. Också fälttågen 1630—31 bivistade han, men konungen, som
ansåg den unga ädlingen bättre egnad för freden än kriget, utsåg Brahe 1628 till
lagman i Värmland och Dalarne. Vid riksdagen 1629—30 landtmarskalk, blef han
sistnämnda år riksråd. Ur krigstjänsten utträdde han 1631 och ingick nu som assessor
vid Svea hofrätt Fredsunderhandlingarna med Polen leddes af honom, men det för
Sverige mindre förmånliga resultatet grundlade den långvariga osämja, som rådde
mellan Axel Oxenstjerna och honom. Då denna aUtjämt tilltog, och Brahe dessutom
framställde ranganspråk, som icke kunde tillgodoses, aflägsnades han genom sin den
7 juni 1637 försiggångna utnämning till generalguvernör i Finland. Denna plats
tillskapades enkom för honom och kanske främst i syfte att aflägsna honom från
Stockholm. Dock leddes regeringen nog äfven af önskan att kunna tillgodogöra
Brahes stora administrativa förmåga, hvilken väl behöfdes i det hårdt pröfvade
nödställda landet Brahe anlände till Abo den 21 november 1637 med ett stort
följe och sökte genast vinna kännedom om förhållandena inom sitt förvaltningsområde,
till hvilket Österbotten ännu icke hörde. För detta ändamål gjorde han vidsträckta
resor under vintern 1638 samt sommaren detta och följande år. I hans till
regeringen afgifna berättelser gaf han träffande omdömen om land och folk samt virkade
på verksamma åtgärder till bekämpande af det rådande lägervallet, främst på
skolväsendets förbättring och upprättandet af en akademi. Ännu året därpå, 1640, företog
han tvenne resor, men länmade Finland den 7 augusti, sedan han likväl därförinnan
öfvervarit invigningen af Åbo akademi den 15 juli. Det nya lärdomssätets högsta
ledning var honom redan från början anförtrodd, ehuru han först 1646 utnämndes
till dess kansler, ett uppdrag som han bibehöU ända till sin död. Genom att
upp-rätta nya pedagog! er och trivialskolor samt ett gymnasium i Viborg sörjdes äfven
för den högre skolundervisningen; postväsendet organiserades 1638 och äfven om
den finska bibelöversättningens utkommande 1642 inlade Brahe förtjänster. Likaså
var det han, som föranledde förflyttningen af landets nuvarande hufvudstad, hvüken
1640 utflyttades till Estnässkatan, sedan valet slutligen fallit på denna plats.
Återkommen till Sverige valdes Brahe till riksdrots och inträdde härmed bland
riks-förmyndarena. Ar 1648 utnämndes han för andra gången till generalguvernör öfver
Finland; denna gång hänfördes Österbotten, men ej Kexholms län till hans
förvaltningsområde. Brahe anlände till Abo den 18 juni 1648, besökte i januari och februari
1649 nästan alla landets städer samt anlade flere nya. I september 1651 lämnade
han åter Finland för att aldrig återvända, men bibehöll ända till den 14 januari 1654
generalguvernörsämbetet, hvilket då af sparsamhetsskäl indrogs. Brahe, som var en
af Sveriges rikaste jordegare, fick 1650 som förläning friherrskapet Kajana, omfattande
Kajana slott och län samt Idensalmi och Kuopio socknar, hvartill 1652 lades
Brahestad samt gods i Salo socken och hela Pielisjärvi pogost; dessutom hade han
donationsgods äfven i Pargas och St. Mårtens socknar samt Brahelinna 1 Savolax. — Efter
Carl A Gustafs tillträde till regeringen egnade Brahe sig åter åt krigarens värf. När
denna konung afled, blef Brahe ånyo en af riksförmvndarena och åtnjöt fortfarande
stort anseende, men var ej fullt konsekvent i sin hållning samt drog sig småningom
undan massan af ärenden, men I frågor rörande Finland tog han i rådet ofta till
ordet Sedan Carl XI själf öfvertagit regeringen var Brahes inflytande betydligt
för-mlnskadt Genom sin död, han afled på Bogesund, befriades han från att bevittna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
