Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
95.
LUDVIG ADOLF PETER von SAYN-WITTGENSTEIN.
Född d. 6 januari 1769, son af grefve Ludvig Wittgenstein. Furste,
fältmarskalk. Död d. 11 juni 1843.
Wittgensteins fader hade under Elisabet I:s tid Invandrat till Ryssland, trädt
i rysk statstjänst, och avancerat till generallöjtnant. Sonens krigarbana begynte
under Tolstois befäl i Polen 1795, och kämpade han därunder med utmärkelse
1 särskilda träffningar. Deltog därefter i striderna i Kaukasus, där han åter
utmärkte sig vid Derbent. När de Napoleonska krigen utbröto, följde Wittgenstein
Tolstoi till Tyskland och stridde med vid Austerlitz. Följande år var han i Turkiet,
men 1807 åter i Tyskland. Efter freden i Tilsit och sedan 1808—09 års krig i
Finland uppflammat, tilldelades .honom, som numera avancerat Ull generallöjtnant, befälet
öfver den c. 9,000 man starka kår, som sändes Ull och förlades 1 de södra delarna af
landet för att ersätta den styrka, som Buxhoewden efter de svensk-finska framgångarna
i Österbotten sommaren 1808 måste draga till sig för att skydda de mest blottställda
punkterna. Wittgensteins roll blef dock i enlighet med uppdragets natur endast
passiv, hvarför ock hans namn endast framskymtar i skildringarna af detta krig.
Under 1812 års krig anförtroddes Wittgenstein befälet öfver första kåren af västra
armén, som hade till uppgift att skydda Petersburg. Vid Napoleons återtåg från
Moskva framryckte Wittgenstein och var nära att afskära honom från Beresina.
Wittgenstein blef nu högsta befälhafvare öfver den förenade preussisk-ryska armén samt
inryckte i Berlin den 10 mars 1813, som han genom segern vid Möckem skyddade
för ett planlagdt anfall af Murat. Men efter slaget vid Bautzen miste han sitt befäl
samt anställdes vid bömiska arméns högkvarter. Vid de allierades infall i Frankrike
förde han den sjätte armékåren, men sårades svårt vid Bar sur Aube och måste lämna
armén. Till medlem af riksrådet utsågs han 1818 och blef fältmarskalk 1826. Efter
fredsbrottet med Turkiet 1828 anförtroddes öfverbefälet åt Wittgenstein, men han
ansågs icke nog handlingskraftig och nödgades därför 1829 träda tillbaka. Af
konungen i Preussen tilldelades honom 1834, som erkännande för Berlins skyddande 1813,
fursteüteln med ättenamnet von Sayn-Wittgenstein.
I. Åts. TREBBIN. 23. AUG. 1813. KATZBACH. 26. AUG. 1813.
KULM. 30. AUG. 1813. DENNEWITZ. 6. SEPT. 1313.
NOLLENDORF. 17. SEPT. 1813. LEIPZIG. 16-19. OCT.
1813. Därinnnanför följande fjorton lagerkrönta bröstbilder:
(V. S.) KALS. ALEXANDER. I. HER. V. WEIMAR F.
SCHWARZENBERG F. WREDE GR. BCTLOW GR. YORK KR. V. SCHWEDEN,
(h. S.) KAJ. FRANZ. II. KÖ. WILHELM U. KR. V. WURTEMBERG
F. BLÖCHER HER. WELLINGTON F. WITTGENSTEIN GR. PLATOW
På fältet segergudinnan sväfvande öfver jordklotet och
hållande i högra handen en krans, i den vänstra en palmkvist.
Fräns. HANAU. 30. OCT. 1813. BRIENNE. 1. FEBR. 1814. ORTEZ.
28. FEBR. 1814. TOURNAI. 7. MAERZ. 1814. LAON. 9.
MAERZ. 1814. ARCIS S. AUBE. 21. MAERZ. 1814+ LA
FERE CHAMPENOISE. 25. MAERZ. 1814. MONTMARTRE.
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
