- Project Runeberg -  Minnet och dess pedagogiska problem. /
45

(1932) [MARC] Author: Axel Herrlin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

föremål, t. ex. en ko, så uppsökte han först detta ord
under bokstaven k, höll sitt finger därvid och fixerade
det, ända tills han slutat, vad han hade att säga därom.
Han kunde uttala ordet »ko» på dess rätta plats, så
länge han hade de skrivna bokstäverna för sina ögon.
Men så snart han lagt ihop boken, försvann ordet ur
hans minne, fastän han kunde påminna sig dess
begynnelsebokstav. Han kunde icke ens behålla sitt eget
namn eller namnet på sina bekanta i minnet. Däremot
behövde han aldrig leta efter begynnelsebokstäverna till
de ord, han ville veta.

Det är särdeles typiskt för verbalaöinesien, att denne
patient förlorat minnet för egennamn och substantiver.
Sådana ord gå lättast förlorade i denna språkrubbning,
isynnerhet egennamnen. Mycket sällsyntare är förlusten
av minnet för verber, adjektiver och pronomina. Alltså
— ju konkretare ett begrepp är, desto lättare sviker
minnet för dess ordbeteckning. Kussmaul förklarar
detta såsom beroende därpå, att föreställningarna om
personer och föremål stå i ett lösare sammanhang med
sina benämningar än vad fallet är med abstraktionerna
från deras tillstånd. »Personer och föremål föreställa
vi oss lätt nog även utan namn; den sinnliga bilden är
här väsentligare än sinnebilden, det vill säga namnet,
som endast föga bidrager till förståelsen av
personligheter och föremål. Mera abstrakta begrepp vinna vi
däremot blott med tillhjälp av orden, vilka allena giva
den fasta gestalten. Därför sammanhänga tidsord,
adjektiver, pronomina och ännu mer adverber, prepositioner
och konjunktioner mycket intimare med tänkandet än
substantiverna. Man kan föreställa sig, att det uti
cellnäten i stora hjärnans bark behöves vida talrikare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:06:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnped/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free