- Project Runeberg -  Minnet och dess pedagogiska problem. /
144

(1932) [MARC] Author: Axel Herrlin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

när han med högra pekfingret följde bokstävernas konturer.
Samme patient kunde skriva, men var oförmögen att efteråt
med ögonen uppfatta vad han själv skrivit.

Men tvingas man sålunda av dylika fakta att
tillskriva den psykiska skrivrörelsekomponenten en relativ
självständighet vid sidan av övriga för skrivprocessen
nödvändiga ordkomponenter, så kunna vi icke inse,
varför den icke som sådan kan äga en specifik
betydelse för rättskrivningen. Meumann synes oss gå
för långt i sin strävan att eliminera dess betydelse.
Och dock vet han själv att berätta om en gosse, vilken
icke kunde rita en karta med mindre han först fick
följa landets konturer på en karta med sitt finger. (Jfr
ovan s. 94.) Här torde det väl icke blott hava varit
fråga om en fördjupning i den rent visuella analysen
och en grundligare inprägling av kartans synbild, utan
här har det grafiskt motoriska elementet haft en direkt
betydelse som ett nödvändigt associativt moment —
som i fallet Voit. Isynnerhet hos motoriska individer
torde man få räkna med en dylik mera direkt betydelse
hos skrivrörelsekomponenten i fråga om de ortografiska
resultaten.

Det synes oss vidare vara en beaktansvärd synpunkt,
då Lay motiverar avskrivningens betydelse för
rättskrivningen bl. a. därmed att man genom att upprepade
gånger avskriva ett ord utbildar en rörelseföreställning,
som omfattar hela ordet såsom en enhet, vari de särskilda
bokstäverna, för att tala med Hegel, ingå »aufgehoben,
aber aufbeiuahrt». Ty att vi verkligen kunna hava
åtminstone vissa mera bekanta ord »i våra fingrar» såsom
totaliteter, utan att vid nedskrivningen därav behöva
aktualisera deras enskilda bokstäver var för sig i vårt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:06:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnped/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free