- Project Runeberg -  Minnet och dess pedagogiska problem. /
177

(1932) [MARC] Author: Axel Herrlin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hendes mund, saa gnider vi hverandres kind mod
hinanden... Saa kysser jeg hende en gang til, saa
slipper jeg hende.

Saa skifter vi stilling.

Saa sidder jeg paa hendes knæ, saa lægger hun
sit gule haar om min hals, mange, mange gange rundt
om min hals... hvor det dufter deiligt af dit haar.

Jeg blir lidenskabelig. Saa kysser hun min mund;
men hvor hun kan kysse...

Jeg vaagner, alt er drömme, ak kun drömme.»

Detta är nedskrivet av en odisputabelt sinnessjuk person,
men skulle väl näppeligen stöta oss för huvudet, om
vi funne det som en liten kärlekshymn i en eller annan
modern lyrikers diktsamling, ingen nämnd och ingen
glömd — och icke i psykiatern Hans Evensens
avhandling »Dementia Præcox. Ungdomsaarenes
Sind-sygdomme», sida om sida med andra diktprov av samme
patient, vilka ej lämna något tvivel övrigt rörande hans
sinnesbeskaffenhet. Tankestereotypi och perseveration
i och för sig ter sig som en rent sjuklig företeelse blott
i mera extrema fall, t. ex. hos katatonikern, som t. ex.
tjugu gånger— eller mer — upprepar »Hallå, hallå,
framåt, I gossar blå». I lindrigare former är det
däremot en sak, som mycket vät kan uppträda hos
normala individer, om ock mestadels som ett tecken på
trötthet eller alkoholrus. Det torde nog ofta hända
oss, att vi efter sömnlösa nätter eller ansträngande
arbete märka, huru t., ex. kvasarevalsens toner
oupphörligt gnälla i våra öron, fastän positivspelaren för länge
sedan gått sin väg, eller att vi vid genomläsningen av
ett brev, som vi i sådan kondition skrivit, upptäcka, att
vi råkat använda ett visst ord eller en viss fras — »så

12. — Herrlin, Minnet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:06:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnped/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free