- Project Runeberg -  Minnet och dess pedagogiska problem. /
226

(1932) [MARC] Author: Axel Herrlin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

226

— och i själva verket har jag knappast tänkt denna
tanke till slut, förrän den tredje ropar: ’Ah, han sitter

inne med alla assen.’––––––Allt detta hände i ett

slag och ingav mig en plågsam förnimmelse.»

De flesta situationer i vårt liv erbjuda alltid någon
beröringspunkt med en föregående situation, eller
åtminstone med någon tidigare föreställningskonstellation,
t. ex. en drömepisod (jfr Sully). Spelbudet »fem och
fem» väcker genom en vanlig likhetsassociation en
reminiscens av ett visst spelbud i ett parti, där man
en gång deltagit, och får därmed en viss
»bekanthetskvalitet». I och med detsamma börja slumrande
hågkomster av situationen vid detta föregående parti röra
på sig — man söker i sitt minne t. ex. efter nästa bud.
I detta ögonblick ljuder i ens verkliga omgivning budet:
»Ytterligare fem,» och man rycker i hastigheten in
det som det väntade associationsledet i
reminiscenssituationen, på samma sätt som man kan förväxla tvenne
episoder i det förflutna med varandra, så att t. ex.
några episoder från ett spelparti hos familjen A. i
minnet falskeligen, men med den mest slående evidens,
tyckas hava passerat vid ett parti hos familjen B. Men
huru kunna nu ögonblickets händelser med deras
verklighetsprägel på det sättet glida in i det förflutnas
dimvärld? Jo, i sådana ögonblick, varom här är fråga,
befinner man sig i ett psykiskt trötthetstillstånd, som
kommer oss se verkligheten själv som genom en slöja,
till en viss grad berövad sin verklighetsfärg. Vi se
ansiktena omkring oss, vi höra rösterna, men som från
ett avlägset fjärran, ungefär som då vi i ett
svimningsögonblick se verkligheten vika ifrån oss. Just denna
försvagning av omgivningens realitet underlättar dess

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:06:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnped/0232.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free