Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning - I. Kejsarens syn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hon märkte, att den inte kom från jorden, utan från
skyn. Slutligen upplyfte hon huvudet, och då
såg hon ljusa, skimrande gestalter glida fram uppe
i mörkret. Det var små flockar av änglar, som,
ljuvligt sjungande och liksom sökande, flögo fram
och åter över den vida slätten.
Just medan sibyllan lyssnade till änglasången,
beredde sig kejsaren till ett nytt offer. Han tvådde
sina händer, renade altaret och lät giva sig den
andra duvan. Men ehuru han nu ansträngde sig
till det yttersta för att fasthålla den, gled duvans
hala kropp ur hans hand, och fågeln svingade sig
upp i den ogenomskådliga natten.
Kejsaren blev förfärad. Han störtade ned på
knä för det tomma altaret och bad till sin genius.
Han anropade honom om kraft att avvända de
olyckor, som denna natt tycktes båda.
Inte heller något av detta hade sibyllan hört.
Hon lyssnade med hela sin själ till änglasången,
som blev allt starkare. Till sist blev den så kraftig,
att den väckte herdarna. De reste sig på armbågen
och sågo lysande skaror av silvervita änglar röra
sig uppe i mörkret i långa, vajande led liksom
flyttfåglar. Somliga hade lutor och violiner i
händerna, andra hade cittror och harpor, och deras
sång klingade så munter som barnskratt och så
sorglös som lärkkvitter. Då herdarna hörde detta,
stego de upp för att gå till bergstaden, där de voro
hemma, och berätta om undret.
De sökte sig fram på en smal, slingrande stig,
och den gamla sibyllan följde dem. Med ens blev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
