Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning - II. Roms heliga barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fattig, lika ond, som Kristus hade varit god, lika
ärad, som Kristus hade varit förnedrad.
Han förde starka vapen och for fram i spetsen
för blodiga illgärningsmän. Han välte kyrkorna,
mördade präster och väpnade människorna till strid,
så att broder kämpade mot broder och var och
en fruktade den andre och ingen frid fanns.
Och för varje styrkans och våldets människa,
som gjorde sin färd över tidens hav, ropades det
från vårdtornet på Kapitolium: »Antikrist,
Antikrist!»
Och för var och en sådan, som försvann och
gick under, ropade munkarna Hosianna och sjöngo
Te Deum. Och de sade: »Det är för våra böners
skull, som de onda falla, innan de hinna att
bestiga Kapitolium.»
Det var en hård straffdom över det sköna
klostret, att dess munkar aldrig kunde känna ro.
Deras nätter voro tyngre än deras dagar. Då sågo
de vilddjuren intränga i cellerna och sträcka ut sig
bredvid dem på britsen. Och varje vilddjur var
Antikrist. Men somliga munkar sågo honom som
en drake och andra som en grip och andra som
en sfinx. Då de stego upp från sina drömmar,
voro de matta som efter en svår sjukdom.
Den enda tröst, som dessa stackars munkar
ägde, var den undergörande Kristusbilden, som
förvarades i Aracœlis basilika. Då en munk var
uppskrämd till förtvivlan, gick han in i kyrkan för
att finna tröst hos densamma. Han gick då genom
hela basilikan och in i ett väl förvarat kapell vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
