Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 1. Mongibello
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på armbågen. Det kom uppför dalväggen och
utför dalväggen, det hade bara taggar och knölar,
det hade spindelsvävskappa och damm i peruken
och leder så många som en mask. Kunde det
vara något annat än kaktusen? Visste han, att
kaktusen gick ute på lavan och bröt mark som en
bonde? Visste han, att ingen annan än
fichidinderna kunde få makt med lavan?
Nu såg hon på pater Josef och gjorde en
lustig min. Den kaktusen, den var det bästa troll,
som fanns på Etna; men troll var troll. Kaktusen
var en saracen, ty den höll sig med slavinnor.
Det var inte bättre, det, än att så fort kaktusen hade
fått rotfäste någonstans, skulle den ha
mandelträden till sig. Mandelträden äro fina och
blänkande signorinor. De våga sig knappast ut på det
svarta, men det hjälper dem inte. Ut ska de, och ute
få de vara. Å, Gaetano skulle få se, om han komme
dit! Då mandelträden stå vita i sina blommor
om vårarna på det svarta fältet mitt bland den
grå kaktusen, äro de så oskyldiga och sköna, att
man vill gråta över dem som över bortrövade
prinsessor.
Nu skulle han då äntligen få veta var Monte
Chiaro låg. Det sköt upp från bottnen av den där
svarta dalen. Hon försökte få sin paraply att stå
på golvet. Så stod det. Det stod rätt upp. Det
hade aldrig tänkt på varken att sitta eller ligga.
Och lika svart som dalen var, lika grönt var
Monte Chiaro. Det var palm vid palm, ranka vid
ranka. Det var en herre i storblommig nattrock.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
