Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 1. Mongibello
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var en kung med krona på huvudet. Det
bar hela Diamante kring hårfästet.
Nu en stund bortåt hade Gaetano haft en
sådan lust att gripa hennes hand. Om det bara
kunde gå an? Jo, det gick. Han drog till sig
hennes hand som en rövad skatt. Men vad
skulle han göra med den? Kanske smeka den?
Om han försökte helt sakta med ett finger, kanske
hon då inte skulle märka det? Kanske hon inte
skulle märka, om han toge två fingrar? Kanske hon
inte en gång skulle märka, om han kysste handen?
Hon talade och talade. Hon märkte det alls inte.
Det var ännu så mycket, som hon måste säga.
Och något så lustigt som hennes historia om
Diamante!
Hon sade, att staden en gång hade legat nere
på dalbottnen. Så kom lavan och tittade eldröd
över dalkanten. Vad? Var den yttersta dagen
kommen? Staden tog i hast alla sina hus på nacken,
på huvudet och under armarna och sprang uppför
Monte Chiaro, som låg alldeles till hands.
Uppåt berget i sicksack sprang staden. Då
den var nog långt uppe, kastade den ned en
stadsport och en bit stadsmur. Sedan sprang den runt
om berget i spiral och kastade ned husen. Fattigt
folks hus fingo ramla ned, som de kunde och
ville. Det var inte tid med annat. Man kunde inte
begära bättre än trängsel och oreda och krokiga
gator. Nej, det kunde man inte. Stora gatan gick
i spiral runt om berget, alldeles som staden hade
sprungit, och utmed den hade den slängt ned en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
