Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 3. Gudsystern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OUDSYSTERN
59
De hade i all hast blivit så goda vänner, att
de gräto, då de skildes åt.
Men sedan gingo tolv år, och de båda
gudsystrarna levde var och en i sin värld och råkades
aldrig. Under hela denna tid var Giannita stilla i
sitt hem och kom inte en enda gång till Catania.
Men så hände det verkligen något underbart.
Giannita satt en eftermiddag i rummet innanför
boden och broderade. Hon var mycket skicklig,
så att hon ofta var nästan överhopad med arbete.
Men det kostar på ögonen att brodera, och det var
mörkt i Giannitas rum. Därför hade hon ställt
dörren till boden på glänt för att få in litet mera ljus.
Strax efter det klockan hade slagit fyra, kom
den gamla mjölnaränkan Rosa Alfari gående förbi.
Donna Olivias bod vajr mycket tilltalande, då man
såg den från gatan. Blicken gled genom den öppna
valvdörren in till stora korgar med färskt grönt
och brokig frukt, och långt borta i bakgrunden
hade man konturerna av Giannitas vackra huvud.
Rosa Alfari stannade och började tala med donna
Olivia, endast därför att hennes bod såg så
vänlig ut.
Det följde alltid jämmer och klagan med
gamla Rosa Alfari. Nu var hon ledsen över att
nödgas resa ensam till Catania nästa natt. »Det
är en olycka, att postvagnen inte kommer till
Dia-mante före tio,» sade hon. »Jag somnar på vägen,
jag, och kanske man då stjäl mina pengar. Och
vad skall jag ta mig till, då jag kommer till
Catania klockan två i natt?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
