Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 3. Gudsystern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
ANTIKRISTS iMIRAKLER
hon nöja sig med detta? Ånej, ånej! »Säg
signo-rinan, att jag^ kommer att vänta här hela dagen,
för jag måste tala vid henne.»
»Signorinan skall flytta från palatset om en
halvtimme,» sade betjänten.
Giannita blev utom sig. »Men jag är hennes
gudsyster, hennes gudsyster, förstår du inte detta?»
sade hon till karlen. »Jag måste tala med henne.»
Betjänten smålog och rörde sig inte.
Men Giannita ville inte bli avvisad. Hon var
ju sänd av Gud. Han skulle förstå, förstå, sade
hon och höjde rösten. Hon var från Diamante
och hade inte varit i Catania på tolv år. Ända till
i går eftermiddag klockan fyra hade hon inte tänkt
på att fara dit. Han skulle tänka på det: ända
till i går eftermiddag klockan fyra.
Betjänten stod orörlig. Giannita var i färd
med att berätta honom hela historien för att
beveka honom, då dörren slogs upp. Hennes
gudsyster stod på tröskeln.
»Vem talar här om i går klockan fyra?»
sade hon.
»Det är en främmande, signorina Micaela.»
Nu stormade Giannita fram. Det var alls
ingen främmande. Det var hennes gudsyster
Giannita från Diamante, som kom hit för tolv
år sedan med donna Elisa. Kom hon inte ihåg
henne? Kom hon inte ihåg, att de hade delat ett
granatäpple?
Signorinan hörde inte på detta. »Vad var det, .
som hände i går klockan fyra?» frågade hon med
stor oro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
