Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 3. Gudsystern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OUDSYSTERN
65
»Det var då jag fick Guds befallning att gå
till dig, gudsyster,» sade Giannita.
Den andra såg förfärad på henne. »Kom med
mig!» sade hon, liksom rädd, att betjänten skulle
få veta vad Giannita ville säga henne.
Hon gick långt inåt våningen, innan hon
stannade. Då vände hon sig så snabbt mot Giannita,
att denna blev rädd. »Säg mig det genast!» sade
hon. »Pina mig inte, låt mig höra det genast!»
Hon var lika hög som Giannita, men mycket
olik henne. Hon var finare byggd, och hon,
världsdamen, hade ett långt mera vilt och otamt
utseende än lantflickan. Allt, vad hon kände, syntes
i hennes ansikte. Hon bjöd inte alls till att hålla
det dolt.
Giannita blev så förvånad över hennes
häftighet, att hon inte genast kom sig för att svara.
Då lyfte hennes gudsyster i förtvivlan armarna
över huvudet, och orden strömmade över hennes
läppar. Hon sade, att hon visste, att Giannita hade
fått Guds befallning att bringa henne bud om nya
olyckor. Gud hatade henne, det visste hon.
Giannita slog ihop händerna. Gud hata henne!
Tvärtom, tvärtom.
»Jo, jo,» sade signorina Palmeri. »Så är det.»
Och som hon inom sig var rädd för det bud
Giannita hade till henne, blev hon vid att tala.
Hon lät henne inte komma till ordet, utan avbröt
henne ständigt. Hon tycktes vara så förskrämd
av allt, som hade hänt henne under de sista
dagarna, att hon alls inte kunde styra sig själv.
5. — Antikrists mirakler.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>