Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 3. Gudsystern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
OUDSYSTERN 69
och ställde den på ett bord. Och medan jag gjorde
detta, föll det mig in, att jag skulle anropa dess
hjälp. Jag lade mig på knä inför den och bad
länge. ’Hjälp mig i min stora nöd!’ sade jag till
Kristusbarnet.
Medan jag bad, tycktes det mig, att bilden
ville svara mig. Jag lyfte huvudet, och barnet stod
där lika stumt som förut, men en pendyl började
slå just då. Den slog fyra slag, och det var, som
om den hade sagt fyra ord. Det var, som hade
Kristusbarnet svarat ett fyrfaldigt ja på min bön.
Detta gav mig mod, Giannita, så att jag i dag
for upp till justitiepalatset för att se min far. Men
han vände inte ögonen mot mig under hela tiden
han stod inför sina domare.
Jag passade på, då de skulle föra bort honom,
och kastade mig på knä för honom i en av de
smala gångarna. Giannita, han lät soldaterna föra
undan mig utan att ge mig ett ord.
Ser du nu, Gud hatar mig. Då jag hörde,
att du talade om i går eftermiddag klockan fyra,
blev jag så rädd. Kristusbarnet sänder mig en ny
olycka, tänkte jag. Det hatar mig, som har svikit
min far.»
Då hon hade sagt detta, teg hon äntligen och
lyssnade andlöst efter vad Giannita skulle säga.
Och Giannita berättade sin historia för henne.
»Se, se, är det inte märkvärdigt?» sade hon till
sist. »Jag har inte varit i Catania på tolv år, och
så får jag fara hit alldeles oväntat. Och jag vet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
