Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 3. Gudsystern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
70
ANTIKRISTS iMIRAKLER
om alls intet, men så fort jag sätter foten på gatan
här, får jag veta din olycka. Gud har sänt bud
efter mig, sade jag till mig själv. Han har kallat
mig hit för att hjälpa min gudsyster.»
Signorina Palmeris ögon vändes oroligt
spörjande mot henne. Nu skulle väl det nya slaget
komma. Hon samlade allt sitt mod för att möta det.
»Vad vill du nu, att jag skall göra för dig,
gudsyster?» sade Giannita. »Vet du vad jag
tänkte, då jag gick på gatan? ’Jag vill fråga henne
om hon vill följa mig till Diamante,’ tänkte jag.
’Jag vet ett gammalt hus där hemma, där vi kunna
få bo billigt. Och jag skulle brodera och sy, så
att vi skulle kunna livnära oss.’ Då jag var ute
på gatan, tyckte jag, att detta skulle kunna gå för
sig, men nu förstår jag, att det är omöjligt,
omöjligt. Du begär annat av livet, du, men säg ändå
om jag kan göra något för dig! Du skall inte stöta
bort mig, ty Gud har sänt mig.»
Signorinan böjde sig framåt mot Giannita.
»Nå?» sade hon ängsligt.
»Du skall låta mig göra vad jag kan för dig,
för jag älskar dig,» sade Giannita och gled ned
på knä och lade armarna om henne.
»Har du ingenting annat att säga?» frågade
signorinan.
»Det önskar jag, att jag hade,» sade Giannita,
»men jag är ju bara en fattig stackare.»
Det var underbart att se hur dragen nu
mjuknade i den unga signorinans ansikte, hur hyn för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
