Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 5. Don Ferrante
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DON FERRANTE 77
1
längtan att resa för donna Elisa. Ty han visste,
att detta skulle vålla henne så stor sorg, att han
inte förstod hur han skulle kunna förmå sig att tala
därom.
Medan han stod och tänkte detta, kom donna
Elisa in på verkstaden. Då sade han till sig själv,
att denna dagen kunde han inte tänka på att
säga det till henne, ty i dag var donna Elisa glad.
Hennes tunga löpte, och hennes ansikte strålade.
Gaetano frågade sig när han sist hade sett
henne sådan. Alltsedan nöden hade kommit, hade
det varit, som om de levat utan dager i en av
Etnagrottorna.
Varför hade Gaetano inte varit med uppe på
torget och hört på musiken? frågade donna Elisa.
Varför kom han aldrig och hörde och såg hennes
bror, don Ferrante? Gaetano, som endast såg
honom, då han stod i boden i toppluva och kort
tröja,"visste inte vad han var för en man. Han höll
honom för en gammal, ful köpman, som hade
rynkigt ansikte och stripigt skägg. Ingen kände
don Ferrante, som inte hade sett honom om
söndagen, då han anförde musiken.
Denna dag hade han haft en ny uniform. Han
hade haft trekantig hatt med grön-röd-vita plymer,
silver på kragen, silverfransade epåletter,
silversnören på bröstet och sabel vid sidan. Och då
han hade stigit upp på anförarpallen, hade
rynkorna jämnats ut i hans ansikte, hans gestalt hade
växt. Han hade nära nog kunnat kallas skön.
Då han anförde Cavallerian, hade man knap-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
